Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 februari 1868, sida 2

UTRIKES. TYSKLAND. .Nat. Zeit. berättar, att grefve Bismarck haft för afsigt att begagna sin permission för att begifva sig till provinsen Preussen, der han med egna ögon vill se och taga kännedom om den nöd, som råder der. Emellertid lärer hans läkare på det bestämdaste hafva afstyrkt detta, enär den i dessa trakter härjande hungerstyphus lätt kunde blifva farlig för grefvens bräckta helsa. Den 11 dennes skulle läkarne hålla en konsultation, huruvida ministerpresidenten kunde anträda sin tilltänkta resa. Om det samtal, som grefve Bismarck haft med den förre tyske republikanen och nuvarande amerikanske diplomaten Karl Schurz meddelar , Rhein. 2eit., att ministerpresidenten på ett mycket öppet sätt utvecklade, af hvilka skäl han önskade stå på en vänskaplig fot med Förenta Staterna. Det kunde nemligen, efter grefve Bismarcks åsigt, inträffa eventualiteter, som kunde förmå sessionen att lägga sig uti de europeiska angelägenheterna, och denna beräkning var till och med en af faktorerna i hans politiska kombinationer. Han eftersträfvade att intaga en försonande hållning i förhållandet till både England och Förenta Staterna, för att under ett möjligen utbrytande krig kunna tilllörsäkra sig Englands allians, eller åtminstone dess neutralitet. Karl Schurz yttrade, att han, likasom de flesta medlemmarne af det republikanska partiet, arbetade på att förebygga de förvecklingar, som kunde uppstå af Alabamafrågan, och han uttalade som sin åsigt, att valet af general Grant till president skulle gagna grefve Bismarcks politik. Exkurfursten af Hessen har blifvit oenig med. preussiska regeringen om tolkningen utaf den-i September 1866 afslutade öfverenskommelsen om de inkomster, som skola garanteras honom. Han gör nemligen — enligt ,Frankf. Journal — anspråk på att sjelf förvalta de hessiska familjefideikommisserna, då Preussen deremot endast vill medgifva honom rättighet att revidera de preussiska administratorernas räkenskaper. Än vidare fordrar exkurfursten rättighet att begagna 5 slott, om hvilka särskildt aftal icke blifvit träffadt, samt att för egen räkning disponera öfver dem. FRANKRIKE. I lagstiftande församlingens möte den 8 dennes förkastades — såsom var att vänta — med stor majoritet ett amendement, som gick ut på att återinföra juryer för pressförbrytelsers afdömande. Baroche började diskussionen, och redan början af hans tal väckte ogillande, enär han talade om de koncessioner, sem regeringen gjort. För hans antecedentias skull är Baroches ståndpunkt mycket vacklande. Den man, som en gång med mycken ifver uppträdde för jury-inrättningen, för hvilken Ludvig Filips regering var för reaktionär, och som 1848 tillhörde de mest avancerade republikanerna, kunde nu icke reda sig på annat sätt än att åberopa sig på en mängd auktoriteter och uppläsa ett långt utdrag ur ett tal, som Thiers år 1835 höll under diskussionen om Septemberlagarne. Baroche betedde sig vid detta tillfälle långt ifrån grannlaga, icke blott derföre, att han förvrängde Thiers ord, utan äfven emedan han icke under diskussionen ville tillåta den sistnämnde att rätta de felaktiga uppgifterna. Den scen, som härigenom uppstod, var ytterst häftig. Det tal under denna debatt, som förtjenade mest uppmärksamhet, var Jules Favres. Det heter der, bland fannat: , Kejsardömet blef grundadt på restriktiv-systemet; har det härigenom blifvit lyckligare och större? .. I allmänhet gagna pressprocesser endast dem, mot hvilka de äro riktade. Ser man anfallen stint i ansigtet, så falla de samman af sig sjelfva. Det skulle vara ljerst att tala om sig sjelf; men jag tillropar mina kolleger: huru många gånger