Han uppvek sin venstra rockarm. På underarmen var ett tecken tatueradt, och under detta tecken stod följande nskrift: Likar inför Döden! och under inskriften ett namn: Prodicus IX. IX. En by, hundra fot under jorden. Männen bugade sig med en blandning if vördnad och fruktan. — Till byn! sade Prodicus. Tvenne män gingo förut, och skaran ördjupade sig i en gång. Vägen blef trängre på några punkter; zrofva pelare hade blifvit lemnade af grufubetarne, för att hindra hvalfvet från ut instörta; andra gångar utmynnade i lenna hufvudgång, likt underjordiska gaor, som korsade hvarandra i alla riktningar. Skaran gjorde flera omvägar och stannade plötsligen vid ett ställe, der en bergägg tycktes hejda hvarje vidare framingande. Karlarne började nedrifva denna vägg och vräkte undan stenar samt hvitaktigt Srus. Medan de arbetade, hörde man djupt under sig skallet af en hund. Öfverallt der menniskan finnes följer nunden henne. Der funnos förlupna hundar, hvilka, ikasom sina herrar, skydde polisens ögon. Ett sista gruslager föll, en port öppnades, och der innanför låg byn. En märkvärdig by! På en ganska vidsträckt rymd, dit den