Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 februari 1868, sida 2

len, som har sinne för folklifvet. Isynnerhet är andra marknadsdagen serdeles iflig, då tjenstefolket i Agers socken brusar ,gå på marknaden denna dag. Välret har hela tiden varit vackert och mildt. På aftnarne finnas förströelser i talrika konserter och kostymbaler. Alla noteller äro fyllda och hela staden i röelse. Då denna tid tillhör den tarfliga delen af befolkningen, får man ej vänta att på Christiania marknad finna mycken elegans; tvertom åtföljes den af mycken dryckenskap med slagsmål och fickstölder. Dock visar jemförelsen med föregående år, att den stora massan nu blifvit lugnare och fått bättre manör. Omsättningen för detaljhandlarne är säkert mycket betydlig, oaktadt affärsmännen klaga öfver dåliga tider. — Af ädlare njutningar äro arrangerade en konstutställning i Konstföreningens lokal och flera bazarer till förmån för välgörenhetsinrättningar; ett par artister hafva ombildat frimurarnes sal till en gammal norsk ,Kjempehal, sådan sagan skildrar den, prydd med sköldar och vapen. Här gifvas stora konserter. Teatern gör goda affärer, men lefver på sin gamla repertoir. Cirkus Halvorsen uppträder på Youngstorget. Sin största betydelse har dock Christiania marknad såsom en af de båda stora hufvudterminerna för försäljning och uppköp af trälaster, i anledning hvaraf de rika skogsegarne från det glommenska vattendraget och trakterna kring Mjösen infinna sig här, emottaga sina förskotter för den trälast, som skall levereras under den kommande vintern, ech göra inköp för sina hushåll. Storthingsvalen börjar man nu flitigt diskutera rundt omkring i landet; jag skall längre fram återkomma till dessa och denna gång endast meddela, att den bekante bonderepresentanten frän Lister Sören Jaabeek i ett folkblad fortsätter sina starka agitationer mot embetsmannaståndet och i flera landtdistrikter fått till stånd bondeföreningar, hvilka på sina möten skola verka för att uteslutande få bönder på storthinget. Sören Jaabek kämpar nemligen i sitt blad för embetsmannaståndets afskaffande och dess funktioners ombesörjande genom förmanskapen eller de män, som dessa utse dertill. Sillfisket börjar väcka allvarsamma bekymmer, då fortfarande nordvestliga stormar hindra fisket samt skada båtar och redskaper. Sillen kan ej påräknas stå under land längre än tills de första dagarne at Mars, alltså ännu i 3 veckor, men för att få ett medelmåttigt fiske skall under denna korta tid dragas på land 5å 600,000 tunnor fisk, i det halfva tiden redan nu är tilländagången och knappt 20,000 tunnor äro fiskade. Icke blott de stora städerna Bergen och Stavanger, utan hela vestlandet äro beroende af sillfisket, och ingenting är vanligare, in att personer från de innersta fjellbygderna vandra med skidor på sina fötter 12 å 16 mil öfver fjellen till kusten, förjena 70 å 100 specier och återvända hem till sina familjer med en liten fond, som innehåller alla de kontanter, för hvilka de skola anskaffa sina förnödenheter för hela året, utom hvad gården inbringar dem. Det är dock alltid en lycka, att sillen verkligen förefinnes i de vanliga ofantliga massorna, som man benämner sillberg, så att det ännu finnes tillfälle för de 3å 4,000 församlade båtarne att iska åtskilligt, såvida vädret endast vill illäta det: Härvid är dock att märka, itt fisket delas i det södra och det norra illfisket och att det endast är i det norra, som sillen hittills slagit till, medan ännu ntet tecken finnes till fiskets börjande i let södra distriktet, närmast Stavanger. En af de närmaste dagarne hålles från packarne omkring staden ett stort skidöparemöte om utsatta premier, till hvilket de närmaste socknarnes ungdom blifvit inkallad och stränga reglor för att dmitteras offentligen kungjorts. Skridkoklubben hade för afsigt att arrangera m fest på aftonen med facklor och bloss, nen isen är ej stark nog för att bära en tor menniskomassa, hvarför klubbens lirektion måste inskränka sig till att nåsra dagar i veckan underhålla medlemnarne med militärmusik. Den franska baletten ger i morgon ett ationaldivertissement med Springdansar ch Hallingdansar, såsom balettmästaren r Gredelue uppfattat dem under markadstiden. Det ser nästan ut som om år publik skulle vilja qvarhålla sällskapet nnu någon tid; åtminstone är dess resa ill Göteborg uppskjuten tillsvidare. Tvenne fruktskonertar samt åtskilliga artyg med spanmål och stenkol äro i egrepp att forcera isen i fjorden, för att