Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 februari 1868, sida 2

lioner, och derefter åter endast 1, 000 millioner. Numera spårar man en återgång till ett mer regelbundet tillstånd; det kapital, som användes i bomullsindustrien, söker åter de naturliga gränser, som det på grund af konjunkturerna öfverskred, men detta kan icke ske utan ganska betydliga förluster. — Härtill kommer stegringen i spanmålsprisen, som, till följd af de felslagna skördarne, i nästan alla länder nått en hitintills okänd höjd och kommer att förorsaka ökade utgifter. Då till exempel Frankrikes förbrukning af hvete utgör ungefär 90 millioner hectolitres årligen, och då hvetepriset stigit från 20 francs, som är det vanliga, till öfver 30, måste denna stegring medföra en ökad utgift af 900 millioner francs. Något a detta plus kommer väl att uppvägas genom en minskad förbrukning af andra mindre nödvändiga varor, men en stor del af detsamma måste dock betäckas af de enskildes hopsparade kapitaler. Medan sålunda de här nämnda förhållandena åstadkommit betydliga förluster som, för att ersättas, fordra större ansträngningar och uppoffringar från befolkningens sida, ser man regeringarne genom sina åtgärder föröka olyckorna. För at nu först tala om Amerika, finner man, at Förenta Staternas regering och kongress vidtagit våldsamma och onaturliga åtgärder, för att afbetala den statsskuld aj 15,000 millioner francs, som inbördeskriget åsamkade republiken. Folkets bördor, stora nog genom ränteafbetalning och amortering af denna skuld, hafva blifvit ytterligare sörökade genom ett afbetalningssätt, som strider mot alla ekonomiska lagar. I stället att afvakta statsskuldens gradvisa förminskning genom frihandelns välgörande verkningar, hafva Förenta Staternas lagstiftare trott sig kunna på hastigaste sätt blifva skulden qvitt medelst orimliga tullafgifter, på samma gång som de inbillade sig att på denna väg, kosta hvad det ville, skapa en industri, som skulle öfverflygla Europas. Men de börja redan nu få ögonen öppna för de sorgliga följderna af denna förvillelse. Det är friheten, hvilken den stora republiken har att tacka för sin tillvaro och sin blomstring; den straffas nu, för att den försyndat sig mot friheten, med en kris, mer hårdnackad och djupgående än någon under förflutna tider. Men ännu bedröfligare blir skådespelet, när man från Amerika riktar blicken på Europa. Statsskuld och utgifter till härarne och flottorna pålägga de europeiska ländernas befolkningar oerhörda bördor. Först måste de kraf som ,,den beväpnade freden och den hufvudsakligen härigenom åsamkade statsskulden göra på de producerande krafterna, tillfredsställas, innan dessa kunna arbeta till sin egen förkofran. Europas samlade statsskuld utgör 65,000 millioner francs; räntan deraf öfverstiger 3,000 millioner; med hvarje år förökas statsskulden, väsendtligen för att hålla en öfverdrifvet stor krigsstyrka på benen. Regeringarne synas täfla om hvilka som först skola lyckas att genom ursinniga rustningar utarma sitt folk och göra det oförmöget att någon längre tid bära de bördor, som ett verkligt krig skulle pålägga det. Utskrifningarne blifva allt mer omfattande; den nödvändiga summan för deras åstadkommande stiger från 2,000 till 3,000 millioner årligen, och samtidigt undandrager man under flera år från den produktiva verksamheten en så mycket större del af de yngsta och bästa arbetskrafterna. Under sådane förhållanden måste näringarne få allt större svårigheter att öfvervinna. Detta skulle måhända, det oaktadt, kunna ske genom nya uppfinningar och outtröttlig verksamhet, om endast någon trygghet funnes för fredens bevarande. Denna trygghet är visserligen att påträffa i regeringarnes tal, men ej i deras handlingar, måhända icke heller i deras afsigter. ,Man vet icke hvarifrån detta luftdrag kommer, som susar genom Europa; men midt under de fredligaste förklaringar ljuda här och der vapenskrammel och rörelser, som mer kunna förnimmas än förklaras. Det är detta som gör den nuvarande krisen farligare än dess föregångare. Det är ej så mycket det närvarande som framtiden man fruktar. Huru skall industrien få förtroende och inlåta sig på företag, som först efter längre tid gifva vinst, sålänge sjelfva marken, hvarpå den rör sig, synes sakna fasthet? Den lefver fördenskull blott för dagen, den iakttager en observerande hållning, den inskränker sig, och så skall det fortfara, tills politiken antagit mindre tvetydiga former.