Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 februari 1868, sida 3

r, Sum, vare sig 1 smäskolan eller hemma 1 familn Jen, och vidare uppgift på hvad som skall vara tt folkskolans läroämnen och kurser med föreskrift, dlatt inger må intagas i högre folkskola eller elementarskola, innan folkskolans ämnen och kurser blifvit geromgångna. På detta sätt skulle Sverge r få sig en treklassig folkskola, med bestämda uppr gifter för hvarje klass, och först då kunde hvarje klass uppfylla sin förelagda bestämmelse. Såsom det nu i allmänhe. är ordnadt skall folkt skolan aldrig kunna åstadkomma hvad man af s henne väntar. Det omöjliga blir icke möjligt ens algenom kunglig befallning. Vi hafva visserligen i en kunglig befallning, att läraren skall sätta sig ili omedelbar beröring med alla skolans barn, hvili ket vanligen tolkas så, att han skall sjelf undervisa och förhöra dem alla. Huru skall nu detta tillgå när han har omkring 100 barn, af hvilka r. några läsa bokstäfver, några stafva, några bråka r I med de första försöken i renläsning och alla dessa fordra ständig tillsyn under skoltimmarne, de öf2riga 60 å 80 skola undervisas i rättoch välläsning, grunderna för stafning och svensk grammatik, biblisk historia, katekes, geografi, historia, sskrifning, räkning, linearteckning och geometri m. m.? Jag vågar påstå att det är omöjligt, så vida undervisningen skall få något värde och medföra något gagn. Och häraf torde klart nog framstå behofvet af en genomförd plan för vårt skolväsende, så att det ena slaget af skolor kunde understödja det andra och hvardera blifva i tillfälle att sköta sitt arbete. Bland felen i vår skollagstiftning har jag härofvan också räknat misshushållning med de tillgångar och krafter, som blifvit ställda till skolans disposition. Jag skall försöka bjuda några skäl I för detta påstående. Det är allmänt kändt att lönen för en lärare eller lärarinna i småskola på landet uppgår i allmänhet till 150 å 200 rdr, för en seminariibildad lärare i folkskola till 500 å 600 rdr, för en akademiskt bildad lärare vid högre folkskola till 1.000 å 1,200 rdr och för en graduerad lärare vid elementarläroverk till 1,000 å 2,500 rdr, efter tjenstetid, årligen. Nu vågar jag temligen djerft påstå, att det är en misshushållning med penningar, att betala 600 rdr årligen för en undervisning i folkI skola, som lika ändamålsenligt kan erhållas i småI skola för 200 rdr; det är en misshushållning, att med 1,200 rdr i 4 högre folkskola och ända till 2,500 rdr i elementarskola betala en undervisning, som, med undantag af några blad tysk grammatik, kan lika väl inhemtas i folkskolan för en kostnad af endast 600 rdr årligen; det är en misshushållning med lärarekrafter, som kunde användas till något bättre, att låta en seminariibildad lärare spilla sin tiå med abedariers och stafvares undervisning, hvilket lika så väl kan uträttas af en småskolelärare eller lärarinna, eller att låta en akademiskt bildad lärare, ja till och med en filosofie doktor år ut och år in sysselsätta sig med sådan undervisning som en seminarist ganska väl kan åstadkomma; det är en misshushållning med barnens dyrbara lärotid att nödga dem dels i folkskolan genomgå samma ämnen och kurser som i småskolan och dels i högfolkskolan läsa till stor del samma ämnen och samma böcker som de förut läst i folkskolan, och ändtligen att spilla två eller flera år i elementarskolan med repeterande af samma ämnen, som de måhända kunde lika bra då de lemnade sockenskolan, som då de lemnade elementarskolans andra klass. I detta fall har jag en egen erfarenhet, hemtad både från egna och andras barn, som visar att åratal kunna i det närmaste onyttigt förspillas; det är slutligen en misshushållning med föräldraomsorgen och uppfostringskostnaderna, att endast för ett tidigare inhemtande af ett litet pensum i tyska språket nödga föräldrar och målsmän att med stora kostnader hålla sina barn i åratal borta i en aflägsen stad utan nödig tillsyn eller vård för inhemtande af kunskaper, som till störa delen stode till buds måhända vid hemmets Örr. Så slösa vi med penningar och lärarekrafter, betala dyrt det vi kunde erhålla för billigare pris och uttrötta lärarne med göromål, som ligga långt borta från deras verksamhetssfer, allt detta såsom en naturlig och oundviklig följd af brist på plan i vår skollagstiftning. Vid hvarje riksdag framkomma, stundom ända till dussintals, ändringsförslag, än i en rigtning, än i en annan, och än lyckas en mening göra sig gällande än en annan; men af allt detta blir dock icke något helt, snarare blir den allmänna oredan än värre. De grundsatser, som efter min uppfattning borde genomtränga hela folkskolagstittningen, anser jag kunna uttryckas sålunda: Alla undervisningsanstalter för den allmänna folkbildningens befrämjande böra anses såsom särskilda afdelningar af den allmänna folkskolan; hvarje afdelning bör vara skyldig att uträtta allt hvad den kan uträtta; hvad som kan läras i en lägre och mindre kostsam afdelning bör icke tillhöra lärokursen i en högre och mera kostsam afdelning; och följaktligen att den som söker inträde, vare sig i folkskola, högre folkskola eller elementarskola, bör ådagalägga att han innehar det kunskapsmått, som kan inhemtas i närmast underliggande afdelning af den allmänna folkskolan, alldeles såsom nu tillgår vid intagning och flyttning inom elementarskolans olika klasser. En annan olägenhet, för att icke säga uppenbar orättvisa, vidlåder vårt folkskoleväsende och, ehuru denna fråga icke egentligen tillhör förevarande motion, kan jag dock icke underlåta att påpeka densamma, nemligen de högre folkskolornas uteslutande bestämmelse för gossar. Många hafva ifrat för universitetsbildningens utsträckande äfven till qvinnokönet, men förbisett den vida närmare till bands liggande bildning, som för allmogens döttrar kunde erhållas i den högre folkskolan. Förtviflar man om den ordinarie folkskolans höjande till hvad behofvet kräfver, och derföre anser jag den högre folkskolan vara af behofvet påkallad, så kan jag för min delicke finna någon giltig grund, hvarföre icke allmogens döttrar lika väl som dess söner skulle vara berättigade till delaktighet af det högre mått af medborgerlig bildning dessa institutioner med sina akademiskt bildade lärare kunna meddela. På grund af hvad jag sålunda, måhända alltför vidlyftigt, anfört, vågar jag härmed vördsamt föreslå, att riksdagen ville i underdånig skrifvelse hos Kongl. Maj:t anhålla om ett sådant ordnande af vårt svenska skolväsende, att a) de särskilda afdelningarna af folkskolan, såsom småskolan, den ordinare folkskolan och den högre folkskolan, måtte hvar för sig få åtminstone i allmänna grunddrag bestämdt minimum af de läroämnen och kurser lå hafva att genomgå; b) den föreskrift måtte meddelas, att intet barn må intagas i ordinarie folkskola, som icke inhemtat småskolans, eller i högre folkskola, som ej inhemtat ordinarie folkskolans kunskapsmått ; c) för inträde i elementarskola må erforaras samma kunskapsmått, med undantag af tyska språket, som nu fordras för inträde i samma skolas tredje klass; d) den nådiga förklaring måtte gifvas, att någat hinder icke förefinnes för ÅAkkan som genomgått ordinarie folkskola, att begagna undervisningen i högre folkskola, om de så önska. Med anordningar i denna rigtning och med antagande af dessa grundsatser vågar jag hoppas att ra utgifter för folkskoleväsendet skola a ngt mera tillräckliga än de äro, Skolan vida bättre uppfylla sitt ändamål, än som nu är möjligt, och en slöjdafdelning för flickor på landstingens bekostnad snart befinnas förenad med hvarje högfolkskola. ; Skulle något särskildt utskott för behandling af!! skolärenden vid denna riksdag blifva tilisatt, så vågar jag anhålla, att denna motion måtte varda till detsamma remitterad. Stockholm den 21 Januari 1868. Sv. Rosenberg, från Christianstads län, ki 2 RE EEE KE re ov Å Blandade ämnen. st En tusenkonstnär. I Norrländska Korrependenten läses: Man må icke tro att Amerika såt ensamt har att glädjas åt uppfinningsrika hufvu-m den. T våra egna bygder hafva vi en man, som ör erligen Å tyckes gisva vi re landsrå --DS2—LD-—--— ;— —k—ä——5 ÅD— —