Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 februari 1868, sida 1

och kan förklara tillvaron af denna lilla förmögenhet i edra händer. Jean kände sig litet orolig. — Huru mycket kan detta vara värdt? frågade han. Jag förstår mig inte det minsta derpå och fruktar att bli bedragen. Grefven ryckte på axlarne, för att antyda sin likgiltighet för den summa man kunde erhålla för dessa juveler. — Pah, sade han sorglöst, tag hvad man bjuder er; jag blir alltid nöjd. Han lade juvelerna tillbaka i asken och lemnade den till Jean Deslions. Denne afreste till Paris en timma derefter och besökte flera juvelerare, för att visa sin vara. En af dem bjöd honom tvåhundratusen francs. Jean blef häpen och kunde ej förstå huru dessa små stenar kunde vara värda så mycket penningar. En annan juvelerare, som var ärligare än den förre, afslöt köpet mot en summa af tvåhundratrettiotusen francs. Han behöll brefvet, i slutet af hvilket grefve de Navarran hade låtit lagligen bestyrka sin namnteckning. — Följ mig till banken, sade juveleraren, så skall jag der liqvidera er. Under vägen samtalade juveleraren med Jean. — Herr de Navarran måtte hysa stort förtroende till er, emedan han lemnat er ett sådant uppdrag? — Hvarför skulle inte hr grefven. hysa förtroende till mig? svarade Jean. — Han har väl kännt er länge? — Han känner mig inte alls. Jag är