DTOCRHOII UTCU zo vununulI 1800.: Carl Fr. Bergstedt. Derom anmodad lemnar redaktionen plats åt nedanstående frågor, som ej äro framställda för att klandra, utan för att om möjligt så de påpekade olägenheterna afhulpna. Frågor från allmänheten till vederhårande. 110. IIvarföre har Gefveskärs fyr varit tänd under hela tiden isen legat på Riföfjord? Detta kan icke allenast förorsaka sjöfarande em stor förlust, utan äfven menniskolif kunna derigenom spillas, ty om ett fartyg kommer inseglande till Hakefjord, enligt ledning af Buskärs och Buttö fyrar, och ej möter någon is, så är det naturligt att det fortsätter färden, då det ser Gefveskärs fyr tänd. Plötsligt törnar fartyget då emot deti öfver en half aln tjocka isen; om det är ett jernfariyg med skör plåt i bogen, så spränges denna, och om det är ett svagt bygdt segelfärtyg med tung last, kan faran blifva ännu större för både besättning och fartyg. Härutaf synes framgå, det fyren borde släckas när Riföfjord är isbelagd, alldenstund den endast är till ledning för Riföfjord — till Hakefjord äro Buskärs och Buttö fyrar till ledning. 2:0. Hvarföre har man ej försett våra kajer vid skeppsbron och annorstädes, der det är nödvändigt, med handtag anbringade ofvanpå sjelfva kajerna? De stegar af jern, som nu äro anbringade uti kajerna, äro utan ändamål så länge ej handtag finnas ofvanpå, för att, sedan man kommit till öfversta trappsteget, kunna fatta tag uti och svinga sig upp. Har man dertill en ända om armen att under förhalning göra fast omkring stenpollarne så är det lifsfarligt att begagna stegen — och ett utaf de hufvudsakligaste skälen för nämnde trappors anbringande har väl ändå varit att underlätta förhalningarne. Alltså äro dessa dyrabla arbeten utan gagn tills nämnde handtag ditsättas. 3:0. Hvarför äro de nybygda ducdalberna förfelade? Då den nya strömafledaren eller det s. k. pålverket bygdes, placerades äfven nya fastgöringeducdalber rundt detsamma. Dessa äro dock allt för låga för större fartyg äfvensom för mycket afspetsade i öfre ändan, så att kettingarne med största lätthet glida utaf, oaktadt de der anbringade knopar. Vidare är det för sjöfarande ytterst nödvändigt att på yttre sidan af norra pålverkets ducdalber trappsteg tillsättas, så att man kan komma upp på desamma och fastgöra ändan. Som det nu är, måste för detta ändamål en stege medföras i båten. På inre sidan åter äro tvenne fotsteg, så att man kan komma till kanten, men det är förenadt med svårighet att svinga sig upp och fastgöra ändan, enär äfven här handtag felas och det är omöjligt att kunna omfatta den runda och glatta ducdalben. Här vore framför allt dylika af nöden, på det man med lätthet kunde komma upp och i hast fastgöra en ända. På båda ändarne af pålverkets inlopps-duddalber finnes ej det ringaste spår till trappsteg — något som dock är högst nödvändigt för inhalningar genom bassinen. 4:0. I hvad mån kan polismakten inskrida för att hämma det öfverhardtagande tiggeriet och medelbart derigenom befrämja barnens ordentliga skolgång? Om stadens humana polisbevakning erhölle instruktioner att åtminstone om förmiddagarne, då de se stora flockar af i skolåldern varande barn stryka ikring å stadens gator, noga göra sig underrättad om barnens föräldrar och hemvist samt inrapportera detta till polisvaktkontoren, så skulle dessa i sin ordning åter kunna meddela de erhållna upplysningarne till Folkskolestyrelsen och Tillsyningsföreningen, hvilka båda institutioner nog skulle kunna vidtaga lämpliga åtgärder till förekommande af det onda. Den stora allmänheten kan äfven i sin mån medverka till detta godas vinnande genom att ej vid dörrarna gifva några allmosor till dylika barn, ty dymedelst uppmuntras de till fortsättande af det lättjefulla lif, som derigenom alstras, och försumliga föräldrar sky ej att ockra på dessa barnens dåliga vanor, hvilkas slut blifver lasten och brottet. Om allmänheten sålunda understödjer polismakten, skall säkerligen det onda — om ej utrotas — dock betydligen förminskas. 5:0. En anspråkslös, men derför ej mindre behjertansvärd, framställan till Drätselkammaren. Under en följd af år har uti härvarande Rådhus stora sal, der hela samhällets rättssökande publik får uppehålla sig under väntan att deras mål skola förekomma, funnits placerad å en bänk vid ena fönstret en vattenflaska, ur hvilkens lock alla, som behöft släcka sin törst, varit tvungna att dricka. Detta är icke endast osnyggt utan äfven i sanitärt hänseende vådligt, hvarför det hemställes till vederbörande om det ej vore på tiden att den gamla kopparflaskan utbytes mot en ändamålsenligare och snyggare vattenhållare.