Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 februari 1868, sida 2

ADERTONDE KAPITLET. Grefvinnan Platen och Königsmarks beskickning. Emellertid hade grefvinnan Platen lika litet kunnat förgäta de förtjusande perlorna som deras förtjusande egare. Fåfäng och vinningslysten till nästan lika hög grad, fann hon ingen ro, innan hon egde hoppet att få kalla dem sina. Och hvilken triumf sedan att inför Königsmarks ögon visa sig med dem i hela glansen af sin skönhet? Hon gjorde sig under några dagar osynlig för kurfursten, nekade honom tillträde till sin närhet Boch lät vid sin egen dörr säga honom, att hans besök besvärade henne. Förtviflad öfver dettaffavoritens sällsamma beteende, tillskref han det sorgen öfver systerns plötsliga afresa och skref till grefvinnan, med egen hand, ett bref, hvari han bönföll att blifva mottagen, och att hon måtte låta sig af honom tröstas. Efter några svårigheter lät hon beveka sig att för honom öppna sin dörr. Han fann henne vid sitt inträde halft sittande, halft liggande i soffan i sin boudoir, i en retande halfdrägt, med håret löst uppfästadt i en knut öfver hjessan, genomstungen af en förgyld pil. Hennes kinder voro bleka och till en del beskuggade af de sänkta ögonlockens mörka fransar. — Ni är inte sjuk, min söta grefvinna, bara sorgsen; är det inte så? Grefvinnan låtsade ett misslyckadt försök att upplyfta ögonen. — Med sorgen är det ej så farligt; för den skola vi väl finna bot! Men det var i alla fall en olycklig id af er syster att så flux bege sig af. Grefvinnan suckade. — Men trösta er! Min son skall nog finna medel att locka henne tillbaka. Grefvinnan suckade. — Ni har då icke kommit meningen af denna intrig på spåren? — Intrig? Nej i sanning! Jag har helt enkelt tagit det för en kapris. Vackra damer bruka sådane, älskvärda, förtjusande! — och han höljde grefvinnans fina fingerspetsar med