Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 februari 1868, sida 1

men aldrig, efter att ha gjort korstecknet, att bedja Gud om hvila för hans själ — — Utan er, mina stackars barn, skulle jag kanske ej vara enka! Huru hade då Pierre Deslions dött? Madeleine bodde vid den tidpunkten i en annan trakt. Man hade aldrig kunnat förmå henne att uppgifva hvilken. Först efter sin mans död hade hon dragit sig undan till hyddan i skogen. Då Jean uppnått eftertankens ålder, bad han förgäfves sin moder att förklara sina ord. — — Hon borttorkade endast en tår och svarade ej — — En dag, då Jean var envisare än vanligt, hade han slutligen utropat: — Om hans död har förorsakats genom ett brott, min mor, så skall jag hämnas honom. Madeleine började darra; hon bleknade, och i det hon såg sig omkring, sade hon till Jean: — Låt oss aldrig tala om detta, det skulle bringa oss olycka. Grefvens förvaltare hade en dag stannat vid hyddan och sagt till Madeleine: — Mor Deslions, ni har ju en fullväxt son? Madeleine betraktade honom med en af dessa blickar, som tyckas läsa i själens djup, och svarade: — Ja, min herre. — Hur gammal är han? — Snart tjugotvå år — — — Och hvad tänker nilåta honom välja för yrke? — Det vet jag inte ännu. Jean ville bli sjöman och se sig om i verlden. Vid