Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 februari 1868, sida 1

Vid tidpunkten för vår berättelse beboddes le Mesnil af grefve de Navarran. Grefven lefde ensam sedan flera år och besökte sällan le Mesnil. Två betjenter och en kammartjenare utgjorde hela hans tjenstepersonal. lan trodde att grefven hade varit gift. Ännu helt ung hade han förlorat sin maka och lefvat skiljd från stora verlden, ofta stadd på resor, utan att man någonsin visste hvart han begaf sig. Men huru förklara annorlunda än genom passionen för resor hans ofta inträffande bortavaro, som räckte flera dagar? Grefven var vid denna tid omkring femtio år gammal. Dyster och ordkarg var han likväl omtyckt i trakten, der han gjort mycket odt. Boningar äro sällsynta omkring du Mesnil; man måste genomgå en del af skogen, ända fram till foten af kullen Lafontaine, innan man framkom till skogvaktaren Jean Deslions hydda. Madelaine Deslions, enka efter en gammal underofficer, hade bott der i flera år. Madelaine hade två barn, Jean och Louise. Jean var en ståtlig ung man; högväxt och groflemmad, förrådde alla hans åtbörder och rörelser både behag och styrka. Då han gick förbi med bössan öfver axeln, iklädd sin svarta filthatt med uppvikta brätten, en kort blå klädesrock, och benen betackta af de höga jagtstöflorna, föranledde han alla flickor han mötte att sucka. — Det är Jean Deslions, skogvaktaren, sade man.