Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 februari 1868, sida 3

ser, som icke, hvarken genom det exempel den ger eller ur annan synpunkt, kan vara lämplig; då det uppenbarligen är en orättvisa, dels att af statsinkomsterna utgå — exempelvis till Göteborg öfver 300,000 rdr årligen — ersättning, med verkliga kostnaden vida öfverstigande belopp för skyldigheten att uppföra och underhålla tulloch packhus; och dels mot andra ställen, hvilka antingen, såsom Oscarshamn, redan, ehuru efter år 1855, erhållit stapelstadsrätt, eller framdeles af en sådan förmån kunna komma i åtnjutande, att icke erhålla någon ersättning, men ändock ega samma skyldighet beträffande tullhus m. m.; samt i fråga om brobyggnader särskilda bropenningar fortfarande erläggas, och statsverket ofta lemnat och lemnar kommunerna bidrag, samt slutligen de i 1715 års kongl. bref omnämnda ,,andra kostnader icke veterligen äro hitförliga; då numera, efter år 1864, all export är tullfri, men tolag icke drabbade andra än tullpligtiga varor, det synes obillige att stapelstädernas ersättning utgår efter beräkning för åren 1853 — nag då tullen hade betydligt vidsträcktare omng; och då genom tolagens s. k. infattning i tullsatserna vinst icke kan sägas uppkomma annorlunda än för de stora importaffärerna, men dessas eynnande på dylikt sätt icke i någon mån motsvarar hvarken statsverkets förlust eller orättvisan mellen samhällets kommuner inbördes; så hemställer jag vördsamt huruvida det med rättvisa och billighet samt statens fördel är förenligt att tolagsersättningen, på det sätt nu sker, af statsmedlen utgår. I fråga om sättet att åvägabringa den nödiga förändringen synes mig tvenne utvägar förefinnas: antingen att, som nu är fallet, tolagen anses inbegripen i tullsatserna, men staten. i stället för att lemna stapelstäåderna det höga ersättningsbelopp, som nu till dem utgår, sjelf öfvertager kostnaden för de byggnader ah anstalter, som för tulluppbörden erforras; eller ock att åt städerna återlemnas rättigheten att uppbära tolag i sammanhang med annan deras enskilda uppbörd för sjöledes inoch utgående varor. Men i detta fall torde dock tolagsprocenten böra bestämmas lika öfver allt samt för ändamålet noga afpassas, äfvensom grunden för beräkningen blifva, icke det förut begagnade chimeriska tullvärdet, utan varans tullsats. Jag anhåller om remiss till vederbörligt utskott på denna alternativa framställning. Stockholm den 22 Januari 1868. V. Fleetwood.