Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 februari 1868, sida 3

Motioner väckta vid innevarande riksdag. Under denna rubrik vilja vi tid efter annan meddela några af de. vid denna riksdag väckta motioner, som kunna anses ega ett allmännare intresse. Angående ändring af nu gällande stadganden rörande den fiån tullmedlen utgående ersättning till stapelstäderna för den upphörda tolagsafgiften. I den tid, då statens inkomster, för det alltmer ökade behofvet, synas otillräckliga, men den allmänna ckonomiska ställningen i landet icke tillåter någon högre beskattning, än den som förefinnes, är det företrädesvis af vigt tillse huruvida icke någon del af dessa inkomster användes på ett obehörigt och för ändamålet främmande sätt. Genom kongl. brefvet d. 21 Sept. 1715 beviljades rikets samtliga stapelstäder rättighet, att genom egen försorg och under namn at tolag (tilllägg) uppbära en särskild afgift af inoch utförda varor mot skyldighet att uppföra och vidmakthålla brygga, packhus och andra för tullväsendet nödiga byggnader samt ,,andra kostnader betala. Dessa skyldigheter stadfästades och bestämdes ytterligare dels genom kongl. kommerskollegii cirkulär d. 16 Juni 1719 och dels Kongl Maj:ts skrifvelse d. 22 Juli 1828. Den komite som tillsattes år 1855 i ändamål att föreslå åtgärder för ett ändamålsenligt ordnande af handelsoch sjöfartsförbållandena, tillstyrkte bland annat och i sammanhang med afgifvet förslag till en ny tulltaxa, att tolagen måtte såsom särskild beskattning upphöra och förlusten godtgöras städerna af tullmedlen. De härför åberopade skälen voro: enkelhet och lätthet vid varans tullbehandling samt frihet för handeln att, oberoende af skiljaktiga afgifter på olika orter, kunna söka de hamnar, som bäst lämpade sig för omsättningen. Vid riksdagen 1857 beslöto också rikets tänder, i öfverensstämmelse med komittens framställning, att tolagsafgiften skulle upphöra såsom sårskild beskattningstitel och ,innefaltas i tullsatserna samt städerna erhålla godtgörelse af tallmedlen efter ett medelbelopp af de trenne årens 1853— 1854-1855 tolagsinkomster. I följd häraf utgår årligen af tullinkomsterna till städerna, på sätt bifogade tabell visar, något öfver en million rår rmt, som så fördelas, att mer än hälften deraf tillfaller Stockholm och Göteborg. Då nu emellertid mot de af komiterade anförda nyssnämnda motiv af handelns lättnad genom tolagens upphörande med skäl kan anmärkas, att tullbehandling af en vara, d. v. s. undersökningen af dess identitet och bestämmandet af dess skattebel OPP, lika litet har sammanhang med tolagsuppbörden, som med städernas öfriga enskilda uppbörd af bro-, vågoch hamnpenningar för samma, varor samt anläggningspenningar m. m. och dessa qvarstående stadsumgälder fortfarande utgå efter skiljaktiga taxor, dyrare och billigare på olika ställen; då tullsatserna, oaktadt tolagsafgifterna skola anses deri inbegripna, långt ifrån att hafva blifvit ökade, tvärtom bögst betydligt minskats, så att ,tolagens innefattande i tullen stannat vid den uttalade önskningen derom; då, om än den indragna tolagsumgälden skall anses ingå i de nu varande låga tullsatserna och, kommissionsvis, af tullverket för städerna uppbäras, detta likväl är en sammanblandning af statens och enskilda kommvners uppbörd och finan