Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 februari 1868, sida 3

En konsert i postvagn. En herre, som bar en brun frack med gula knappar, en grå hatt å la fantaisie och på högra imen en öfverrock, steg i Heidelberg i en ilvagn, som for till Stuttgart. Hans stickade nattsäck skuffades i ett hörn på vagnstaket, men fiollådan, som han höll tätt omsluten med sin venstra arm, ställde han bredvid sig och betäckte den med ötverrocken, liksom ville han bevara sin älskling för drag. Postiljonen blåste ett muntert stycke; hästarne satte sig i rörelse. Den ensamme passageraren lutade sig i ett hörn, och sedan han ännu en gång svertygat sig om sin fiols säkra läge, framtog han pipa och tobakspung, flinta, eldstål och fnöske ur fickan. Snart hvirflade en blå rök upp emot taket, och rökaren lade armarne i kors öfver bröstet samt försjönk i ett djupt begrundande. Första stationen kom. Vagnen höll framför ett litet snuskigt hus. Tvenne postkarlar släpade i sitt anlees svett fram en stor kappsäck, som blef lyftad app på vagnen. Derpå kom en tredje med askar, lådor och knyten, hvilka samtligen skuffades i ett hörn. Passageraren väcktes ur sina tankar, då tvenne fruntimmer trädde till vagnen. De voro systrar, ty de liknade hvarandra, båda hade mörkt hår, mörka ögon, svarta sidenkläder och hattar af svart flor. Den större satte foten sirligt på steget, hoppade in i vagnen och ropade: ,, Marie, ett fasligt qvalm! Vi komma att qväfvas! Ä ,Förfärligt! svarade Marie, då hon hade stigit in, men skrattade dervid, och under skratt intogo de sina platser. Herrn och fruntimren sutto midtemot hvarandra. Herrn rynkade ögonbrynen, helsade och frågade: Ar tobaksröken motbjudande för berrskapet? Om jag vågar be,, tog Therese till ordet, ,,så unna eder pipa en stunds ro. Röken förorsakar mig hufvudvärk. Med en lätt suck lät han pipan glida ned i fickan. Han slog derpå armarne åter i kors och tillslöt ögonen; han ville sofva. Men hans vana för rökande! Han blef allt oroligare, han vände sig till höger och till venster. Med hvarje minut blef längtan efter pipan större, och han skulle hafva satt sig bredvid kusken på bocken, om icke ett fint regn vid afresan från stationen börjat falla. Fruntimren, som svsslade med läsning, märkte ingenting af hans qva.