Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 februari 1868, sida 2

Göteborg den 4 Februari. Under namnet: ,,Huru kan och bör den 8. k. usla litteraturen öfvervinnas? Ett försök af en gammal kyrkoherde, har nyligen en liten skrift utkommit, som förtjenar all uppmärksamhet, ej minst för den förening af grundligt frisinne och djup religiositet, som utmärker densamma. Det är tyvärr icke alla, hvilka vilja räknas till frihetens och framåtskridandets sida, som inse, att det sanna framåtskridandet, som ju innebär mensklig förädling och icke mensklig försämring, måste ega en moralisk och religiös karakter, och att friheten ej kan byggas på andra grundvalar än sedlighetens. Saknas dessa grundvalar eller undergräfvas de, så tjenar det till föga att reformera lagar och afskaffa privilegier. Frihetstemplet bygges då på lösan sand och faller för första vågslag. Roms historia visar detta; Frankrikes likaledes. Ett af moralisk ruttenhet angripet folk må höja demokratiska fältrop och våldsamt anstränga sig för att sönderslita alla hämmande band; den frihet, som det vet förskaffa sig, blir i dess besittning endast sjelfsvåld, och sjelfsvåldet i sin ordning blir despotism. Och despotismen vet bättre än mången frihetsvän hvad som befordrar dess fördelar; hafva frihetens förkämpar försummat att vårda och utveckla folkets sedlighet, så tager den förra till sin bundsförvandt osedligheten. , Bröd och skådespel blir dagens lösen. , Skådespelen blifva naturligtvis derefter — en spegelbild at den moraliska uselheten, och bidraga till att befrämja densamma. Alltifrån Pancienne regimes dagar har Frankrikes scen icke haft att uppvisa motstycken till de skamlösheter, som nu, under det andra kejsardömets tider, befläcka densamma. Deras verkningar visa sig ock uti ett alltmer upplöst familjelif och framför allt uti det qvinliga könets förderfMånga af de författare, hvilka missbrukat sitt snille och sin talang i upplösningens tjenst, stanna nu förfärade vid anblicken af de verkningar den framkallat; ej blott från tänkande och sedliga skriftställare -— Frankrike saknar lyckligtvis icke sådane — utan ock från desse författare af romaner och dramer, hvilka förvärfvat sina sporrar i begabbandet af äktenskapet och förherrligandet af demi-mond-väsendet, förnimmer man nu ångestrop öfver den förstörelse de frambragt. Dumas den yngres ,Affaire Clömenceau är, bland hundra andra, ett bevis härpå. Man fordrar en förändring till det bättre; man ropar på litteraturens och framför allt den dramatiska konstens återupprättelse ur dess förnedring; men få äro de som hoppas på dess möjlighet, och, såsom i det romerska kejsardömets dagar, är det i den hopplösa, bittra satirens form som protesterna mot sedeförderfvet oftast uppenbara sig. Mais dabord, mais surtout, nous aimons la Feerie. Au travail donc, jeune home, et fais pour ta patrie. Loeuvre de Pavenir, qui lui montre bientöt La feuille de figuier detrönant la maillot. Et vous, les fournisseurs du Theåtre-Feerique, Vous, les grands ouvriers de Ihumaine fabrique, Qui peuplez nos decors de vos posterites, Concierges valeureux, enfantez, enfantez! Curnem et circenses! dest le cri de la France. Un peu de nudit console la souffrance Et nous nous consolons, les hommes au Ballet, Les femmes aux Lutteurs. — Enfantez, sil vous ait! Vi svenskar hysa i allmänhet ett fast förtroende till den sedliga kärnan hos vårt folk, ett förtroende, som går derhän, att vi anse denna kärna nära nog oantastlig, äfven när skalet visar sig svårt angripet af mask. Man hänvisar, till bestyrkande af denna tro, på sedeförderfvet under Gustaf III:s dagar, som höll sig inom vissa, för inflytandet från den gamla regimens Frankrike tillgängliga kretsar, utan att smitta folket i dess helhet. Äf2 NRP SIN PEETER RE