soner, hvilkas inkomst icke uppgår till 1, 800 rdr, åtnjuta en väl behöflig lindring uti deras kommunalskatt, men deremot de personer, hvilkas inkomst belöper sig till 1,800 rdr och derutöfver, och för många, af hvilka utbetalningen af en dryg kommunalskatt måste kännas ganska betungande, icke allenast icke få åtnjuta någon lindring, utan dertill deltaga lika med andra uti den förhöjning af kommunalskatten, som blir en följd af den lindring, som erhålles af personer med mindre årlig inkomst än 1,800 rdr. Ett sätt att afbjelpa denna olägenhet vore väl att ännu ytterligare utsträcka det nu stadgade afdrag af 300 rdr, men då det blir svårt att bestämma den gräns, utöfver hvilken afdrag icke bör ega rum, och genom en dylik begränsning ett godtyckligt språng alltid måste inträffa, så torde det vara mest ändamålsenligt att det stadgade afdraget beräknas vid hvarje inkomst, stor eller liten, af kapital och arbete. På detta sätt komma väl de högre beskattade att vidkännas någon förhöjning uti deras kommunalskatt, men dels sker denna förhöjning uti en ganska långsamt stigande progression, och dels inträffar den icke förr än den årliga inkomsten är så stor att den icke blir synnerligen kännbar. at? grund häraf får jag vördsamt föreslå, att det afdrag, som nu enligt gällande bevillnings-törordning är stadgadt för inkomst af kapital och arbete, der denna icke uppgår till 1,800 rdr, må utsträckas till all inkomst af kapital och arbete. Om remiss till vederbörligt utskott anhålles. Stockholm den 23 Januari 1868.