Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 februari 1868, sida 1

dessa band, hvilka bestått endast en kort tid. ,Brännare, ,falska chouaner, ,Jehu stallbröder motstå ej några korpralskap gensdarmer. Man måste begifva sig till vissa gränseller bergstrakter för att finna en trupp banditer, som bibehålla sig genom den fruktan de ingifva. Man vågar ej ange dem. Straffet är aflägset, hämden är omedelbar. I Paris slukar en gripen tjuf sina medbrottslingar. Den en gång började bekännelsen fortgår. Men Mästaren vid gatan Saint-Louis stod höjd öfver dessa småsaker. Han kände alla banden, men ingen kände honom. Det hade visserligen någon gång inträffat, att en mördare hade förklarat inför domstolen att han endast utfört en okänd. chefs befallningar. Han hade talat om ett tecken, inristadt på denne herrskares arm. : Men hans namn? Hans bostad? Dem kände han ej. Han kunde ej ens uppgifva hans utseende. Och man trodde ej dessa uppgifter. Monseigneur betraktade Mästarens kropp. — Denne man hade allt detta, mumlade han, och några knifstygn hafva beröfvat honom denna ofantliga makt. Då han vände sig om, varseblef han ett skalligt hufvud, som stack upp ur luckan på golfvet. Två små, grå ögon betraktade med förvåning fremlingarne, som hade inkräktat denna slags helgedom. — Hvem är du? frågade Monseigneur.