Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 februari 1868, sida 1

Wendel.— — Hotell för resande, table ahöte, allmän trädgård. Clara Wendel har qvinliga tolkar af en sällsynt skönhet: engelskor, ryskor, spanskor, ungerskor och tyskor. I ett annat fack fikades Monseigneurs uppmärksamhet af ett namn: Baronessan Vallda de Remency. I hotellet vid gatan Ponthieu, i det blå rummet i andra våningen, finnes till höger san kaminen skelettet efter ett barn i vägen — — mn murare har nattetid blifvit förd till hotellet med förbundna ögon. Han har lossat en qvadersten; den lilla varelsens kropp har blifvit dold i urholkningen; man har betäckt den med kalk, qvaderstenen har tillslutit denna graf, och öfver det hela har man åter fästat den blå tapeten. Men emedan man har glömt att fukta kalken, måste skelettet finnas qvar — — Monseigneur funderade ett ögonblick och lade åter pappersbundten på sin plats. Han höll de hemlighetsfulla trådarne till ett stort antal existenser. Den makt, som han så ifrigt fikat efter, föreföll honom nu så förfärlig, att han erfor behofvet af att hemta sig. Lagen, faderlig i sin stränghet, beviljar uppskof med straffet för att undersöka. Intet uppskof för Mästarens offer! Deras register finnas — och de försvinna. Det ondas chef har alltid varit obarmhertig! Det var ej den gemena grymheten och de lumpna knepen hos stråtröfvaren, som afsågos af denne centralisatör af mot samhället upproriska krafter. Tuktlösheten är dödsfienden till alla