Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 februari 1868, sida 2

Å UTKIKES. ITALIEN. De förhållanden, under hvilka det i början af förra månaden lyckades general Menabrea att ånyo bilda ett kabinett, voro icke de gynnsammaste. I deputeradekammaren var oppositionen fortfarande så stark, att den ständigt kunde hota ministörens bestånd, och den allmänna meningen i landet var icke heller på Menabreas sida. Nu hafva ryktena om en törestående upplösning af åeputerade-kammaren ånyo förekommit, och detta synes vara fallet, hvarje gång någon allmän menings-skiljaktighet förefinnes mellan kabinettet och deputerade-kammaren. Så hafva vi af ett telegram sett, att Franceför den 28 Januari påstått, att ett allvarsamt rykte förekommit i Paris om italienska deputerade-kammarens upplösning samt om en statskupp från Viktor Emanuels sida. ,Allt tyder på, att nya hotande ovädersmoln samla sig på Italiens horisont, heter det i den franska tidningens berättelse. — Troligtvis är likväl denna supposition förhastad eller öfverdrifven. De föregående underrättelserna från Italien hade tvärtom varit lugnande, och endast en sak hade väckt ond blod och förvärrat sinnesstämningen, nemligen f. d. inrikesministern Gualterios utnämning till minister för det kungliga huset, hvilken utnämning af konungen underteecknafes den i9 Januari. Gualterio är mycket impopulär, på grund af sin sjeltrådighet och sina reaktionära åsigter. Att konungen just i det ögonblicket kallade honom att bekläda ett embete. som i tre år varit otillsatt, uppfattas af oppositionen som ett bevis på ringaktning af den offentliga meningen, eller som en alltför stor eftergift för Frankrikes inflytande, och i hvarje fall som en demonstration mot deputeradekammaren och eå2 hotande varning för framtiden. liedan den 22 Januari begärde deputeraden Villa (af venstern) att interpellera inrikesministern angående Gualterios utnämning, men frågan uppsköts då, eftersom inrikesministern icke var tillstädes. I en skrifvelse till ,Indep. belge heter det, att konungen genom Gualterios utnämning velat förödmjuka Ratazzi, ett påstående, som likväl låter föga troligt, enär Ratarzi fortfarande fått mottaga många bevis på konungens personliga älvilja och vänskap. , Corr. Italienne den 25 Januari upplyser, att inrikesministern Cadorna i deputerade-kammarens möte den-24 förklarade, det han hvarken na eller framdeles ville besvara Villas interpellation angående Gualterios nämning till minister för det kungliga uset, enär denna sak låge alldeles utom ammarens kompetens och tillhörde kronans preerogativer. Villa anmärkte då, att utnämningen var kontrasignerad af Cadorna och tillfölje häraf en konstitutionell handling. Efter en kort debatt återtog han emellertid sin interpellation, likväl icke utan att hafva förklarat, det Gualerios utnämning var en demonstration mot den omröstning i deputerade-kammaren den 22 December, hvilken haft till öljd Gualterios utträde ur kabinettet. FRANKRIKE. I slutet af finansministerns berättelse, som naturligtvis är ställd till kejsaren, heter det: ,Sire! Jag har omsorgsfullt öfvervägt sinansernas tillstånd: jag bar ramställt detta så enkelt och klart, som let varit mig möjligt, utan att öfverdrifva hvarken till det bättre eller till det äg — Z —