Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 januari 1868, sida 1

Ali stod tyst och orörlig likt en slat, som afvaktar befallningar. — Monseigneur uppreste sig och började med tystnad röra bland papperen och i lådorna. I detta ögonblick liknade han ett vilddjur. Med gnistrande ögon och vidgade näsborrar tycktes han med vällust insupa lukten af blodet, som forsade öfver golfvet. Hans bronsfärgade hy och tillbakasluttande panna antydde en fremmande härkomst; — snarlik en croisering af arab och chacal. — Det är här, mumlade han, — som dessa förfärliga hemligheter böra finnas, — jag har tid på mig att utforska dem. Men framförallt bör denna kropp försvinna, och spåren efter mordet utplånas — — Ö Om jag hade en spade, sade Ali, — skulle jag snart gräfva en graf i ett hörn af trädgården. — Nej, inte här, utropade Monseigneur; — hvem vet hvad din spade kunde träffa på i denna grund full af gräsligheter? — Hvart skola vi då bära kroppen? — I morgon, vid dagsljuset, skall jag öfvertänka saken — — (Forts.)