OO —— VV Riksdagsbref. Stockholm d. 29 Jan. 1868. Trehundratjugosex motioner i andra och åttiotre i första kammaren hafra utgjort slutsumman af de inom den föreskrifna tiden afgifna förslager. Beloppen utgjorde vid förra riksdagen 272 i andra kammaren, hvartill kommo 13 nya motioner under riksdagens lopp, så att slutsumman då uppgick till 285. I första kammaren utgjorde motionernas antal vid förra riksdagen 82, således mycket lika med den nuvarande siffran. Tvertemot hvad man kunde förmoda, då man föreställde sig attriksdagsmännen nu skulle återhålla sina motioner med anledning af bekymren för statsregleringen, har alltså motionsfloden nu visat sig vara i stigande, ehuru mycket återstår innan den uppnår de gamla ståndsriksdagarnes siffror på detta område. Från den nu anförda summan kunna likväl 4 å 5 motioner genast borttagas, hvilka blifvit af andra kammaren omedelbart afslagna och hvilka således ej tynga vidare på förhandlingarne. Måndagsaftonen var get sista plenum för motioners inlemnande, och redan kl. 7 tillkännagaf talmannen, att ingen motionär vidare hade anmält sig, spörjande församlingen om det ej fanns någon, som hade något förslag att väcka. I sista stunden kom hr L. J. Hierta och föredrog ett förslag beträffande religionsfriheten, hvilket i viss mån kompletterade hr Siljeströms väckta motion om en Dissenterlag. En förnyad uppmaning från talmannens sida besvarades med tystnad, och plenum upplöstes omkring kl. half 8 på aftonen. I första kammaren fortgick detta aftonplenum ännu någon timme, emedan motionerna der blefvo i deras helhetlupplästa, hvilket skedde i andra kammaren endast undantagsvis. Tryckningen af de ingifna många nya förslagen synes äfven i år komma att försiggå ganska raskt, och är det först derefter man kan bedöma halten af hvad våra representanter nu framburit till förbättringar i våra lagar och institutioner samt för befrämjande af det helas och de särskilta orternas välfärd. Gårdagens plena voro egnade åt remitterande till vederhörliga utskott af de bordlagda motionerna. Der uppstod en ganska intressant debatt i andra kammaren beträffande rektor Lefflers förslag om grundande af en normalskolai Stockholm, der våra unge pedagoger skulle erhålla de första praktiska anvisningarne för deras kalls utöfning. Mot detta förslag opponerade sig nemligen rektor Siljeström, hvars ord på detta fält väger tungt i vågskålen. Nu såsom alltid yttrade sig hr 8. (hvars stämma beklagligen är mycket svag) med synnerlig klarhet, uttalande satser rörande svenska tolkets bildning, hvilka ej kunde annat än tillvinna sig stort bifall. Då hr S. afstyrkte inrättandet af en normalskola sådan rektor Leffler föreslagit, gaf han bland annat den vigtiga upplysningen, att nya elementarskolan i hufrudstaden var just, enligt sina statuter, egnad att utgöra en profskola för tillämpningen af de nyaste pedagogiska erfarenhetsrön. — Rektor Winkranz talade varmt och väl till förmån för en bildningsanstalt för lärare. — Resultatet blef det önskvärda, att kammaren beslöt tillsätta ett särskilt utskott för alla till undervisningsväsendet hörande frågor. RR FT F