Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 januari 1868, sida 1

vid steg han öfver brunnskaret, fattade tåget och gled ned i djupet. Ali följde hans exempel och stängde luckan efter sig. Båda två försvunno under vattnet. Detta hus vid gatan Saint-Louis utmärkte sig ej på något sätt framför de angränsande husen. En gård, i hvars ena hörn en alm skakade sina aflöfrade grenar, förde till hufvudbyggnaden, som bestod af tre våningar. Alla fönstren voro försedda med omsorgsfullt tillstängda luckor, hvarifrån regnet neddroppade. Genom ett hvalf i ena hörnet anlände man till trädgården. Några träd, hvilkas stammar voro betäckta af grönaktiga fläckar, förorsakade af fuktigheten, höjde sig bland murarne, likasom för att söka luft ofvanom detta fängelse. Gräset betäckte de fordom sandade gångarne. Sedan många år hade hvarken spaden eller räfsan begagnats inom denna, trehundra qvadratalnar vidsträckta, öken. I bakgrunden reste sig en paviljong, tillsluten likasom det öfriga af huset, och på hvardera sidan om paviljongen stod en stenstaty, som tycktes bevaka tröskeln. Den ena af dessa statyer, hvilken föreställde Minerva, saknade en arm; denna arm låg i gräset vid bildstodens fötter; den andra statyn, som föreställde Bellona, utsträckte en stympad hand, från hvilken en pik hade nedfallit på trappan, der den låg bruten i tre bitar. Emellertid vakade en man i första våningen af denna ödsliga bostad. — — Det rum, i hvilket han befann sig, hade hvarken dörr eller fönster. Det var anbragt så, att då man genomgick huset,