Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 januari 1868, sida 1

— Vi nalkas, Ali. Kom ihåg att denna natt skall bli en vändpunkt i mitt lif Hvad jag söker derborta är den makt, som har undgått mig i Djibbah — — Det är rikedomen, andras lif eller död, enligt mitt godtfinnande. Hvad fosterlandet har vägrat mig, skall Paris gifva mig. — Jag skall göra allt hvad Monseigneur befaller mig, svarade Ali. De tvenne vandrarne hade hunnit till foten af en förfallen mur, i hvilken man såg en inkörsport, försedd med starka jernbeslag. — Det är här, sade med låg röst den, som Ali hade kallat Monseigneur. Ali nedlade på gatan en rulle, som han hållit under armen. Denna rulle var ett starkt tåg, hvars ena ända var försedd med en jernkrok. Monseigneur gick några steg framåt och upptäckte snart en lucka, som torde hafva varit grönmålad för många herrans år sedan. Han instack en nyckel i det rostiga låset och vred omkring den tre gånger. Luckan gick upp och visade öppningen till en brunn. Ali fästade kroken stadigt och nedkastade tåget. — Jag skall nedstiga först, sade Monseigneur; — glöm inte att dra igen luckan efter dig, då du följer mig. En månstråle, som framträngde mellan tvenne moln, kastade ett svagt skimmer öfver den gamla muren. Vattnet på brunnens botten återspeglade denna månstråle, likasom för att upplysa Monseigneurs energiska ansigte, då han mumlade: — Se der en användbar lanterna! Der