Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 januari 1868, sida 3

a:0 78062 0 C Nelzon, och svaranden personligen. Vid de två förra tillfällena lärer en mängd åhörare närvarit, men denna gång åhördes förhandlingen af ingen annan än två referenter. Annorlunda har förhållandet varit vid sednaste ransakningen uti det s. k. Baggbölemålet vid Lycksele ting, der hela den stora tingssalen var uppfylld af nyfikna. Men så har ock detta sednare mål utförts på ett helt annat sätt, i det man sökt rifva upp himmel och jord, som man säger, för att spåra Baggböle egares delaktighet uti ett pojkstreck, som, efter hvad nu sednast blifvit utredt, en Sandviksflottchef lärer spelat jägeritjenstemännen, i det han från Djupskolafvan låtit utro 117 sågtimmer, hvilka derigenom kommit med i den allmänna flottningen till det nedre landet, der det aldrig förvägrats vederbörande att tillräkna sig lika många fullgoda sågblock och här realisera dem för K. M:t och kronans räkning tili ett tredubbelt värde mot hvad de gällde i Lycksele, synnerligast sedan den allmänna flottningen passerat. Hvad angår den nu ifrågavarande rättegången, visar allt, att hrr Dickson med lugn och värdighet bedrifva sin sak, utan att på något sätt söka skada sin motståndare, likasom ville de endast lära honom mera försigtighet för framtiden, då han kan möta mindre högsinta motståndare. Grosshandelsbolaget har nemligen beviljat hr Lind alla möjliga fördelar vid rättegången och synes nöja sig, endast svaranden återtager sina kränkande uttryck, likasom bolagets ombud härstädes gjort allt hvad i hans förmåga stått, för att mildra följderna af de tjenstefel, för hvilka två öfverjägare och deribland sjelive angifvaren uti s. k. Baggböle-målet äro tilltalade. Hela handläggningen af ifrågavarande mål bestod nu deruti, att öfverjägaren Lind inlemnade en försvarsskrift, så lydande: — — — — — — — — — — — — — Till Umeå Vällofliga Rådstufvurätt! Sedan Baggböle sågverksegare, herrar James J. Dickson, Oskar Dickson och M. E. Wern, med anledning af en utaf mig till konungens befallningshafvande i länet den 17 sistlidne Juli afgifven rapport angående de åtgärder jag vidtagit till följd af de mig gifna ordres att tillse, det åtskilliga Kongl. Maj:t och kronan tillhöriga skogseftekter icke måtte varda förskingrade, äfvensom i sammanhang dermed angående andra skogsvården rörande förhållanden, å mig utverkat stämning, med påstående om ansvar för falsk angifvelse och ärekränkande tillmälen, hafva bemälde sågverksegare, uti en till rådstufvurätten ytterligare ingifven skrift, närmare utvecklat uti hvilka alscenden de anse, att min ofvanberörde rapport innefattade falsk angifvelse och ärekränkande tillmälen. Sedan det lemnats mig tillfälle att med svar bemöta de mot mig riktade påståenden, får jag härmed vördsamt anföra följande: Hvad först angår påståendet om ansvar för falsk angifvelse, anser jag mig icke behöfva erinra annat, än att jag hrarken vid domstol tilltalat käranderne, eller med min ofvanberörda rapport mot dem åstadkommit åtal, och att således, rapporten må vara med verkliga förhållandena öfverensstämmande eller icke, någon angifvelse, den må vara falsk eller icke, icke heller egt rum. Hvad derefter beträffar de ,,tillmälen uti min rapport, hvilka käranderne ansett vara för dem ärekränkande, och hvilka ,tillmälen käranderne uti den af dem under rättegången ingifna skrift specificerat, torde jag få meddela följande faktiska förhållanden, hvilkas riktighet käranderne icke lära kunna förneka: Sedan under loppet af sistlidne vinter och vår ett större parti bjelkar och sågtimmer blifvit såsom olofligen afverkade inom 6:te och 7:de revieren i beslag tagne, utbjödos berörde bjelkar och sågtimmer på auktion, uten att några antagliga anbud å desamma erböllos. Islossningen kom och flottningen af Baggböle och Sandviks ångsågsbolags sågtimmer företogs, dervid en icke ringa del af kronans virke medföljde. Någon anmälan från sågverksegarnes sida, att kronans timmer medföljt sägverksegarnes flottning, afhördes icke, och sedan konungens befallningshafvande vidtagit den utomordentliga åtgärd att tillsätta särskild kontrollör, utstuckos ur Baggböle sågverksegares timmermagasiner och tilvaratogos för Kongl. Maj:ts och kronans räkning ett icke ringa antal bjelkar och sågtimmer. Ehuru Baggböle sågverksegare sistlidne vår icke velat beqväma sig till att för skäligt pris (hvilket i allmänhet bestämts i likhet med det i markegångstaxan gällande) inköpa det i beslag tagna timmer af orsak, såsom de inför rådstafsurätten uppgifvit, att det till största delen var för dem oanvändbart, hafva dock Baggböle sågverksegare i sistlidne Oktober funnit för godt att inköpa största delen af de i beslag tagna skogseffekterna til! ett pris, som till och med öfversteg det, för hvilket skogseffekterna sistlidne vår kunnat erhållas. Huru vill man, eller rättare kan förklara dessa förhållanden? Kärandernes uppgift, att timret till största delen var för dem oanvändbart, vederlägges helt och hållet deraf, att de sedermera pt största delen af samma timmer; och hvad prisskillnaden beträffar, är man ej, vid det kända törhållande att wävarukonjunkturerna på hösten ingalunda voro bättre än på våren, berättigad till det antagande, att sågverksegarne på våren gjort ett, genom sedermera vidtagne åtgärder misslyckadt, försök att för godt pris åtkomma kronans egendom? Under en vid Umeå häradsrätt anhängiggjord rättegång, hvilken, sedan häradsrätten den 16 sistlidne Oktober meddelat utslag, är på Kongl. Maj:ts och rikets Svea hofrätts pröfning beroende, är ådagalagdt, att kronan tillhörige sågtimmer inkommit till och med i såghusen vid Baggböle. Det är visserligen sannt att häradsrätten ansett, att icke någon af dem, hvilka under berörde rättegång varit tilltalade, kunnat till ansvar fällas, men har man ej vid detta förhållande kunnat bafva skäl att yttra den förmodan, att sågverksegarne tilltrott sig kunna, utan ringaste afgift till Kongl. Maj:t och kronan, tillgodogöra sig kronans timmer? Jag har, såsom rapporten tydligen utvisar, icke sagt att Baggböle sågverksegare utan afgift tillgodogjort sig kronans timmer, utan jag har yttrat den förmodan, att de tilltro sig kunna göra det. Då ett tillmäle, för att vara ärekränkande, bör sakna skäl och vara stridande mot sanna förhållandet, men de yttranden jag tillåtit mig äro grundade på skäl, hvilka icke kunna af ett oförvilladt omdöme jäfvas och äro enliga med sanna förhållanden, synes mig ock uppenbart, att de , tillmälen, Baggböle sågverksegare velat karakterisera såsom ärekränkande, lund kunna så rubric