Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 januari 1868, sida 2

— Åh, ingenting i verlden kan vara oskyldigare, mir syster! — Jag skulle tro det! Vi äro således öfverens? — Utan tvifvel. — Fursten förordna om en barnfest! Ha, ha, ha! Du måste erkänna att jag gifvit dig ett oförlikneligt tillfälle att pröfva vidden af ditt inflytande hos honom. — Och du, att jag icke hyser något tvifvel dertill, då jag på förhand vågar lofva dig en lycklig utgång. Efter en stunds fortsätt samtal åtskiljdes de begge systrarne, fullt belåtna med hvarandra och den uppgjorda planen, öfverlemnande sig, den ena åt hoppet att bereda sig en fruktansvärd hämnd, den andra att förskaffa sig en triumf öfver en moståndarinna, hvars hat hon visste sig hafva förtjenat. Så inträffade den omtalade festdagen. Fru v. Weiches löfte var icke bringadt på skam. De små gästerna ankommo, en del åtföljda af sina mödrar, andra ombetrodda deras uppsigt. Fru v. Wieche hade ombesörjt en liten öfverraskning till fägnad för lille prinsen och hennes moderliga fåfänga derjemte, i det hon låtit inöfva en liten balett, en fackeldans, som skulle utföras af några par bland de vackraste af barnen och anföras af hennes dotter, som onekligen var den täckaste i samlingen. Man kunde svårligen se någonting i sin väg näpnare än den lilla åttaåriga damen, som vid sidan af sin lilla kavaljer, — begge, likasom de öfriga, i spansk hofdrägt — uppträdde i spetsen för den afskiljda baletten, och med hela den högtidliga hållning, som tillhörde hennes roll, göra sin rund omkring salen och helsa den lille prinsen, som satt i en förgyld ländstol vid sidan af prinsessan. Sedan hon fullgjort sin helsning, stannade hon framför prinsen afbidande musikens signal till dansens början. Allt utfördes med en täckhet och noggrannhet, som var förtjusande och öfverträffade all förväntan, synnerligast med afseende på den korta tid, som kunnat användas på inöfningen, tills i sista turen, som bildade en kedjegång, en af de små kavaljererna råkade att vid en oberäknad svängning med sin fackla komma i alltför nära beröring med spetsprydnaden på lilla v. Wieches axlar, hvarvid dessa antändes öch flammade