Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 januari 1868, sida 1

— Hon, detta dygdens och sedesamhetens mönster! De väntar dig en triumf, Louise. Det beror blott på en liten bön hos fursten; hans bifall skall du nog förstå att vinna. — Det kan jag garantera dig på förhand, isynnerhet om det gäller en sak med sådant syfte. Han gick nyss härifrån högst uppbragt öfver sin goda gemål, som förmått gamla mamma att undfägna honom med en lång moralkaka, i afsigt att återföra honom till bans äktenskapliga pligter. — Förträffligt! — skrattade grefvinnan Platen. — Mitt förslag kan icke komma i en lägligare tid. Du skall blifva hämnad, Louise! — Och hon klappade i sina små händer. Fru v. Wieche instämde i hennes glädje, ehuru med mindre liflig skadefröjd och uppmanade henne att icke längre uppskjuta en förklaring, som hon med otålighet afbidade. Grefvinnan berättade då att en kurir nyss anländt till kurfursten med krigsdepecher från armåen, hvilka, jemte de nogare detaljerna vid prins Karls död, äfven gåfvo tillkänna att Königsmark blifvit tillfångatagen af turkarne, samt att man hade skäl förmoda att han lyckats undkomma sin fångenskap och troligen vore på hemvägen, emedan fiendtligheterna voro inställda och fredsunderhandlingar redan påbörjade. — Königsmark lefver. Jag förstår nu orsaken till den öfverraskande förändringen i din sinnesstämning. Han lefver och hitförväntas!? — Ja, min syster, men hvad rör det mig? : — Hvad det rör dig!? Liksom du icke vore lika hemma i konsten att förblinda som förblända, eller troheten mot en föråldrad älskare, som blifvit dig motbjudande, skulle vara hinderlig för förbindelsen med en ung, älskvärd! — Königsmark har ett hjerta af sten eller älskar han — prinsessan. — Prinsessan?! .. Det är omöjligt! Endast passionen kan så bedraga dig, min syster! Ingen anledning förefinnes till en sådan förmodan. — Jag vet icke om jag mest bör beundra din enfald eller ditt ädelmod! — skrattade grefvinnan. — Du uppträder till prinsessans förmån? — Säg snarare till grefve Königsmarks! Ty vi känna begge nog af hofsqvallret för att veta att det icke skulle lemnat någon sådan misstanka åt tystnaden. Tro mig, Therese, han