Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 januari 1868, sida 1

FEMTONDE KAPITLET. Ömsesidiga förtroenden. Några timmar efter det nyss anförda uppträdet mellar den kurfurstliga modren och sonen hade den sednare frambu rit hela törloppet deraf till fru Wieche samt inför henne ut gjutit sin förtrytelse, hvilken han i främsta rummet rigtad mot sin gemål, som han beskyllade för att hafva anfört kla gomål öfver honom hos kurfurstinnan och genom sin inställ samhet under hennes sjukdom förmått henne till det tagn: steget. Denna tanke, hvari han ville finna ett slags ursäk för den sednare, gjorde den förra så mycket förhatligare i han: ögon och framkallade de skoningslösaste anklagelser mot der till allt detta oskyldiga prinsessan. Knappast hade han lem. nat hennes gynnade rival, innan grefvinnan Platen hos denn: inträdde. Hennes ögon strålade, hennes läppar logo, hela hen. es utseende förrådde en sällsam glädje. — Hvad har händt dig, min syster? — frågade fru v Wieche. — Det är längesedan jag såg denna leende min på ditt ansigte. Hvad har gamle Ernst kunnat åstadkomma för att framkalla den? — Hvad? — Och grefvinnan skrattade. — Jo, friheter att, qvitt honom, utan andra vittnen än dig, min syster, kunna i denna stund öfverlemna mig åt mina känslor; se der hvad jag har att tacka honom för, det öfriga blir jag skyldig lyckan och — dig. — Mig? — Hvad kan jag göra för dig? Med din makt kan icke min komma i jemförelse. Du är den regerande, jag blott den andra i ordningen. — Låtom oss icke tala om den första eller andra i ordningen af oss! Jag behöfver din medverkan för en plan som jag fattat, och jag hoppas du icke nekar mig den. — Jag skulle verkligen vara nog lycklig att kunna bistå dig?! Hvarom handlar det? — Att förvissa mig om en sak, hvarpå jag väl icke tviflar, men som jag dock önskar bestyrkt genom ett oemotsägligt bevis. Med ett ord, jag önskar att afslöja prinsessans falskhet och bringa hennes förställning i dagen. — Prinsessan?