Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 januari 1868, sida 2

sjunker, lyfter hufvudet öfver vattnet, och derigenom bedårar de rådvilla på stranden med hoppet om sin räddning; så fursten med det hjerta han så djupt sårat. Åsynen af den ung. domliga fägring hans gemål under sin bortovaro återvunnit af den fyllighet hennes gestalt och former återtagit öfverraskade honom på ett sätt, som lofvade en förändring i hans uppförande till något bättre. Men det var en sista bedrägliga skymt. Innan kort vände han åter till sitt förra lif. och om möjligt med ännu större oförsynthet. Hans förnämsta nöjer voro jagt och ridpartier, hvarvid fru v. Wiche sällan saknades hvaremellan han fördref sin tid i förströelser, som i öfrig motsvarade hans råa sinnelag. Tvenne år hade förgått. Under denna tid hade prinsessan lidit mycket både till kropp och själ. Hon hade skänkt lifvet åt en dotter — ett band, sofa bort försona henne med många lidanden, men som dock föga förmådde mot hennes. Faderskänslan var fursten så likgiltig, att han knappast vårdade sig se sina barn. Detta gällde isynnerhet dottern. Det tyckes som prinsessan så mycket mera otvunget skulle få egna dem sin vård, helst hennes tillbakadragna, nästan afsöndrade kERLLAde dessa kära förströelser, men detta var icke heller allet. På tillställning af grefvinnan Platen, som önskade att hos sin befarade medtäflarinna ega en spion, som troget kunde bevaka alla hennes steg och sinnesvexlingar, anbefallde fru v. Viche fursten att antaga en grefvinnans och hennes slägtinge, en sröken v. Kratschen, till guvernant för sina barn. Furstens befattning med denna sak och valet af den utsedda personen läto prinsessan tydligt nog förstå hvilka inflytanden, som dervid varit de bestämmande. Den ogynsamma stämning detta redan på förhand väckte hos henne ökades ännu mera genom det beteende fröken v. Kratschen ådagalade. Till en början visade kon ett nit i sin befattning, hvilket förnämligast gjorde sig gällande genom en stränghet och ett klander mot alla öfriga, som hade att göra med de furstliga barnens vård, och betog dem all förtjenst vid deras pligters öfning; derjemte sökte hon vinna prinsessan genom en krypande inställsamhet; förtalade med skoningslös bitterhet både grefvinnan Platen och fru v. Wiche samt framdrog hvarjehanda historier, hvilka hon föreställde sig skulle af prinsessan med intresse upptagas. Då