Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 januari 1868, sida 1

denna fördes han genom en lång korridor, vid hvars slut, i motsatt rigtning mot den hans ledsagare följde, en skum lampa brann, som knappast förmådde att märkbart genomtränga mörkret i den del våra vandrare beträdde. Då han, alltjemt omfattad af den lilla handen, kom till korridorens slut, tilltalade honom hans ledsagare med en mjuk, qvinlig röst; — Vi äro nu vid en liten vindstrappa så trång, att vi ej kunna gå begge tillsammans utan att hålla oss helt nära hvarandra. Lägg derföre er arm kring mitt lif! — Königsmark lydde under tystnad, Då de kommit till slutet af trappan sprang, såsom genom ett trollslag och utan något märkbart ljud, dörren upp till ett rikt upplyst och med den utsöktaste smak möbleradt rum. Ljusskenet, som slog Königsmark i ögat, bländade honom så, att han för några ögonblick måste betäcka sin syn med handen. Då han borttog den befann han sig ensam i ett kabinett, hvars dimensioner voro betydligt mindre än de vid den första öfverraskande anblicken förefallit. Allt var här ordnadt med en yppighet och i en stil, som vittnade om förtroliga stunders njutningar. Förgäfves sökte han den dörr, genom hvilken han inkommit, och hvilken borde vara tillfinnandes tätt bakom hans rygg. Hela väggen var beklädd med dyrbart orneradt siden. Han förstod att en lönndörr måste vara dold der bakom. Knappast hade han hunnit göra dessa iakttagelser, då flygeldörren på andra väggen öppnades och grefvinnan steg in genom densamma. — Ni synes öfverraskad, min grefve. Ni väntade icke detta steg af mig? — Jag tillstår att det öfverstiger allt hvad jag vågat föreställa mig, j i — Som jag låtit er förstå, är det vänskapen, välviljan och min goda tanke om er, som föranledt det. Sätt er här och vi skola snart förstå hvarandra. — Hon bjöd honom härvid med en retande åtbörd att taga plats bredvid henne i soffan. Königsmark tog en stol och satte sig bredvid henne, på något afstånd. : — Jag har en dotter, — sade hon — som under namnet Kielmanseck blifvit uppfostrad i ett kloster i Brissel. Hon är nu i den ålder, då hon bör träda ut i verlden, och jag vara hetänkt på att för henne arrangera ett passande parti: