Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 januari 1868, sida 1

Crefve Filip Königsmark eller Svartsjuka och hämd. ) Af Sophie Bolander. — Nej! Jag uppskattar er vänskap endast så, som den förtjenar. Smickra er icke med att hafva lyckats bedraga mig till den grad, som ni föreställer er! Hjertat talar genom ögonen, äfven om läpparne tiga. Jag har stått er för nära att icke läsa i edra. Jag vet således hvad som föregått inom er. Utan ert exempel skulle jag icke vunnit den seger öfver mig sjelf, som utgör min hemliga stolthet. Men låtom oss icke tala vidare derom! Farväl! Jag går att aflägga ett besök hos min broder, prins Georg, hvarpå han visserligen gör anspråk, ehuru jag icke tviflar på att han helst skulle se sig pefriad der-yu äda. — Prinsen tryckte grefvens hand och lemnade rummet. Denna upptäckt af prinsens karakter hade Königsmark icke väntat. Han såg länge efter honom stum och nästan tviflande på om han var drömmande eller vaken. Dock ju mer han förvissade sig om det sednare, ju mer kände han sig tillfreds med det beslut han fattat. Han öfverlemnade sig så till de förberedande omsorgerna för sin snart förestående airesa och den äfventyrliga utgången af de öden han skulle gå till mäte, för att såmedelst afvisa de känslor och tankar, som stund elter annan döko upp i hans själ, för att, som sirenerna i sagan, rycka seglaren i djupet. Under detta erinrades han af klockans slag att timman för det hemlighetsfulla mötet var inne. Han kastade hasteligen en kappa öfver axlarne, tryckte en hatt öfver pannan och begaf sig till det ntsatta stället. Han fann der före sig en Person, inhöljd, liksom han sjelf, i en sotsid kappa, men med en uppdragen kapuchon, som icke allenast skylde hufvudet utan äfven det väsendtligaste af ansigtet. Königsmark kände sin hand fattas af en liten, mjuk och fin hand, sådan den endast kan tillhöra ett fruntimmer. Vid L Forts. fr. n:o 22.