Motion rörande tillverkningsskatt å fabrikationen af hvitbetssocker. Då motion rörande tillverkningsskatt å fabrikationen af hvitbetssocker vid förra riksdagen väcktes, var saken ännu så ny och den allmänna meningen så oförberedd derpå, att det ej är att undra öfver, det förslaget icke vann framgång. Det var också svårt att för mängden af representanter göra frågans rätta beskaffenhet fullkomligt klar. Man ville uti en sådan skatt se en tunga lagd på en uppblomstrande näring och en ny skatt på jordens produktion, och man fattade blott småningom, att saken i sjelfva verket gällde att törebygga, det icke en större eller mindre del af den beskattning, landet åtagit sig på en af sina vigtigaste konsumtionsartiklar i och för statens allmänna behof, undanrycktes till förmån för en enskild fabrikation. Den förtjenstfulla utredning af ämnet, som gafs af bevillnings-utskottet, lyckades, såsom det syntes, att åtminstone mildra den ovilja, hvarmed motionen först möttes; men det var först efter det riksdagen beslutat en förhöjning i tullen å råsocker från 3 till 10 öre pr 64, hvarigenom en ökad present af några tiotusental riksdaler bereddes den enda hviibetssockersabriken i landet, som man började tydligare inse naturen af den beskattning, hvarom här var fråga. Förtjenstfulla utredningar i en af landets tidningar hafva eckså varit egnade att visa hvilka stora belopp nämnda fabrik drager ifrån statsverket — belopp, som torde, derest det så får fortgå, inom en icke lång tidrymd komma att räknas icke i hundratusentals riksdaler, utan i millioner. Af de prospekter, som blifvit utgifna till bildande af nya bolag för hvitbetssockertillverkning, framgår, att dylika anläggningar kunna väl bära sig, utan att draga ett så oerhördt understöd från statens sida. Skulle likväl detta ej vara fallet; skulle de icke bära sig utan ett sådant understöd, så utgör denna tillverkning en dubbel förlust för landet, enär deraf följer ingenting annat, än att man skulle, på statsverkets bekostnad, bedrifva odling af en jordfrukt, som lönade sig mindre än den produktion, som man dermed undantränger. Med fägnad har jag förnummit, att flera representanter, som vid föregåeade riksdag missförstodo den motion, hvarom här är fråga, nu äro benägna ati understödja densamma. Då hvarje uppskof är betänkligt, emedan dermed ej blott stora statsinkomster bortryckas från sitt ändamål, utan personer kunna inlockas i töretag, som omöjligt kumna fortfarande åtnjuta de tördelar, hvarpå de byggas, så har jag ej tvekat att hörsamma de härom från flera håll emottagna uppmaningar att förnya mitt törslag: det riksdagen måtte besluta, att fabrikationen afhvitbetssocker skall beläggas med en tillver -ningeskadt, som motsvarar tullen å råsocker, eller, med andra ord, den förlust, hv:lker statsverket lider genom förminskning i tullinkomsten för råsocker, som vållas af den skatte ia hvitbetssockerfabrikationen. Jag anhåller vördsamt om remiss af denna motion tin bevillningsutskottet. Stockholm den 21 Januari 1868. S. A. Hedlund. — LL K 1