Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 januari 1868, sida 3

a, EO DEN 191 AM förande af astronomiska observationer. Finnarnes resor till nordliga Norge skildrar en korresp. på sitt vis: När fisket lyckas i norra Norge, då är der ett gladt lif. Då insamla Spelar-Matti och hans kamrater stora vinster, men största brådskan herrskar då i krogarne. Arbetet på hafvet är tungt och blåsten der är bitande, hvarföre det icke är att undra öfver, om Matti och Jussi och Piera från Haapajärvi, Kalojol och Torneå och andra socknar i norra Finland samt deras kamrater behöfva någonting styrkande för sin af kölden skakande kropp, sedan de med hafvets skatter kommit i land. Enhvar af båtens manskap får sin andel af fångsten i blanka riksdalrar och en liten del af dem användes genast till det der ljuftdostande bränvinet; — en liten del endast, ty de der blänkande slantarne måste samlas och hopsparas för att om sommaren föras till hemorten, der hustru och barn vänta på bröd, eller der kanske kontrakt blifvit afslutadt om ett litet torp ller hemman, eller der en ålderstigen moder väntar sin son penningerik hem för att rädda henne från hungersdöden. Men den der ädla drycken är af det slag, att ju mer man dricker deraf, desto mera tärstar man, och då Norges lag i det faet är bättre än Finlands, att man icke pliktfalles för fyeri, så hvarföre skulle man icke släcka törsten? — Man tager derföre ännu en halfva, sedan en hel, och derpå beger man sig till Spelar-Matti ener någon annan glad kamrat. Hos honom uppstår under spelet ett litet gräl, der enhver med knytnäfven vill ådagalägga rättvisan af sin sak, och slutligen blandar sig polisen i affären, släpar de druckne i kurran och pliktfäller dem för slagsmål, svordomar m. m, Ett sådant gladt lif råder der om våren. I Norge har man från långliga tider haft för sed att säga, att Quenerna (finnarne) äro traktens plågoris, men detta är naturligtvis blott tomt prat och afundsjuka, ty hvarje norrman måste erkänna, att finnarne äro bättre arbetare än norrmännen, Riksdalrarne smälta sålunda ihop; men på en par tre nätter får man från hafvet andra, hvilka gå samma väg som de förra. Derpå blir man sjuk och fattigvården bekostar sjukvård och läkere, och återställd till helsan afsändes Matti öfver gränsen till eget land. Kölden är också något bister i den nordliga trakten, hvarföre fattigkassan äfven sörjer för varma vadmalseller renhudskläder, hvilka statskassan senare betalar. Då fisket går dåligt är förhållandet annat. Den som är klok återvänder i tid hem, men Matti försöker ännu att tå arbete, och då han ej lyckas få, söker han trösta sig med en sup eller två och säljer sin tröja. Dervid är ingen fara, ty han vet, att fattigvården snart måste taga honom i sitt skydd, och derefter får han kronoskjuts hem samt nya varma kläder på kroppen. Men nu har Norges statskassa icke mera lust att visa en sådan frikostighet. Från denna vinter tagas kläderna tillbaka vid gränsen och då fångförarne på finska sidan icke hafva någon depöt för kläder, från hvilken sådana kunde ombytas, så få Matti och Jussi i liftröja och underkläder försöka huru 20, 30 och 40 graders köld kännes. Detta en följd af deras lättsinnighet. Den andra är den, att de med de 28 penni, som bestås åt dem till matpengar, icke erhålla mera än 1 22. bröd eller 21 27. lax, så länge de skjutsas i nerra Lappmarken, och icke heller få de mera då de kemma sydligare. Derföre vore det bäst att upphöra med dessa vandringar, genom hvilka för öfrigt hela norra Norge synes blifva af finnar befolkadt, till skada för eget land. Ty mangbehöfver knappast säga, att mången af de dit strömmande qvarblir der för alltid och blir norsk undersåte. Men hvad som isynnerhet är klandervärdt och hvilket enhvar, som blott kan det, borde stäfja, ör det att qvinnor och barn vandra dit med sina män och fäder. En person med stor familj råkar oundvikligen snart i fattigkassans vård och blir hemsänd samt ådrager bustru och barn alla de lidanden. som möta på ströftåg i dessa nordliga trakter, der uppehållet är knappt och kläderna utgöras af trasor, som icke förmå skydda kroppen för kölden. Man borde noga tänka på saken innan man ger sig af på en sådan färd. Der bestås icke rymliga åkdon, i hvilka man makligt skulle kunna sitta på bö e er halm emellan fårskinnsfällar. Nej, åkdonet utsöres af en trälåda, i hvilken endast en fullvext person rymmes, och om man försöker hålla en fäll kring fötterna. så äro händer och fötter i fara, ty det bindrar lemmarnes fria rörelse. hvad som vid kuravdet med ren är högst nödvändigt. På flere mil finnes icke en enda boning, der man kunde varma sig, och om yrväder uppstår, måste man tibringa sin natt i ogen eller på fjellen. Då är det väl, om man med snövallar kan skydda sig för yrvädret och invid en eld värma sin frusna kropp; men qvinnor och born uthärda icke sådana strapatser. En förrädare. Då under Napoleons fälttåg fronsmännen kommo till Berlin, blef bland mycket annat regeringens egendom bortförd eller försåld. Ett stort förråd at byggnadsvirke blef länge oupptäckt Och orördt. Men en af konungens undersåter, som trodde att han skulle förtjena en belöning, visade för kommenderande generalen, hvilket hartum ekoch tallträd som ännu låg på ettanvisadt stölle, värdt många tusen thalerMen denne sade: Låt vi bjelkarne ligga der de äro; ty om Er konung kommer åter till sitt land, så behöfver han träd till nya galgar för sådane undersåter, som Ni synes vara. Tre frågor till gresve v. Bismarck. En idning i Berlin berättar, att en förening af pomneranska junkrar känt sig oroad i afseende på prefve v. Bismarcks gi andsätser under sednare tilen och i en skrifvelse utbedt sig upplysning i öljande tre punkter: 1) Hura det var möjligt att srefven kunde gifva sitt samtycke till ett så libealt förslag som det Laskerska om talfriheten i lordtyska parlamentet; 2) hvarföre han hade låtit porträttera sig på visitkort tillsammans med den )ekanta primadonnan madame Lucca, och 3) hvaröre man aldrig såg grefven i kyrkan?— På dessa re, något nörgångna, frågor skall premierministern dafsa gifvit ett godmodig: och mycket tillfredställande svar. På den första punkten svarar han, tt han bättre förstår sig på det politiska lifvetg ordringar än personer, som stå utom detsamma, Den ifrågavarande fotografien förskref sig rån 1865, då grefven var i Gastein, hvarest han illfälligtvis på en spatservur träffade madame ucca och uppmanade henne att sjunga för ett älgörande ändamåe, hvartill hon samtyckte, men å det vilkor, att grefven lät Porträttera sig tillammans med henne, hvilken oskyldiga önskan nan j hade skäl att afslå. I kyrkan kunde grefven ke gå, af det skäl att hans helsa ej tillät det, när det är så kallt och så mycket drag i Berns kyrkor. Men det oaktadt hoppades han att J blifra utesluten ur de kristnas samfund. 5 Handelsunderrättelser. HAMBURG d. 24 Jan. (Ur veckoberättelsen). illföljd af den åter öppnade sjöfarten utvecklade g på Kolomialvaru-marknaden en större verkimnhet, i det rätt tillfredsställande såväl spekutionssom konsumtions-uppköh föreföllo. — kordiska produkter funno raskt afnämare, hvarir priserna också fullkomligt bibehöllo sig, —