Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 januari 1868, sida 2

rika med Sverge, så måste det medgifvas, att, om vi än äro yankees betydligt öfverlägsna i det rent estetiska, så hafva vi dock skäl att blygas öfver oss sjelfva, ifall det är sannt, att man kan bedöma ett folks moraliska tillstånd efter företeclserna på den plata, som ju skall vara ,,en verld i sammandrag, en spegelbild af åskådarnes eget inre lif, deras tänkesätt, smak och böjelser. Jag gjorde mig underrättad om flera af Newyorkerteatrarnes repertoarer under den sednare tiden, men ingenstädes återfann jag de skamlösa stycken af fransyskt ursprung, hvilka äro beräknade för den parisiska demimondens förströelse, och som å Stockholms kongliga scen gifvas snart sagdt oräkneliga ånger för fulla hus och i närvaro af värbara bustrur och ,oskyldiga slickor, medan i sjelfva Paris, enligt hvad Rodenberg upplyser oss, ingen aktningsvärd familjefader förer sin hustru eller sina döttar till teatern de aftnar dess tiljor beäckas af slika obsceniteter. Dock — lemnom detta sorgliga kapitel! Se här till slut ett par scener från en af Broadways teatrar, der de äfven hos oss kända , Christy Minstrels uppträda. Scenen föreställer ett i gång varande ångfartyg. Brännmaterialet har tagit slut; kaptenen befaller att inkasta i ugnarne allt gods, som kan för sådant ändamål användas. Äfven detta tar slut. Då befaller han: ,kasta in negrerna! Men äfven detta brännmaterial är otillräckligt. Då tillgripes ett kärl med nitroglycerin — fartyget springer i luften, och ridåen går ned under förfärligt oljud och fruktansvärd förstörelse. — En annan scen föreställer det inre af en bankupe. Genom musiken och sången åskådliggöres bantågets gång, allt är glädje och fröjd, men plötsligt saktas tåget, passagerarne se ängslIge på hvarandra, slutligen förnimmes ett haftigt brakande, och i och med detsamma blir det en scenförändring, som visar, att bantåget störtat i en afgrund — å ena sidan ligga vagnarne, å andra lokomotivet, och öfver jernvägen ligger en väldig buffel. Det är han som vållat olyckshändelsen. Museerna och musiksalongerna torde det tillåtas mig att skildra en annan gång: N. RB. Ai —