Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 januari 1868, sida 2

vändigt måste nedsätta institutionernas betydelse. Så lära ungrarne hafva begärt, att våra (de tysk-slaviska) delegerade icke måtte hålla sina möten i någon sal, som tillhör det cisleithanska riksrådets lokaler, för att undgå hvarje sken af, att Ungern har något som helst med detta riksråd att göra. Ingen kan förneka, att den tråd, som sammanhåller rikets begge halfdelar, är mycket svag, men ännu vilja vi likväl icke uppgifva allt hopp om, att den kan blifva starkare. Till slutet framhåller nämnde tidning äfven, att man noga bör akta sig för att tro, det hela den nuvarande polit ska ordningen (införandet af det dualistiska systemet) skulle rubbas och förstöras genom ett ogynnsamt resultat af det , försökk, som nu göres med att etablera en gemensam representation. Neue freie Presse beskrifver bisättningen af kejsar Moajmillans lik sålunda: Redan kl. i e. m. voro alla gator och platser, som tåget skulle passera, uppfyllda af menniskor. På åtskilliga ställe voro läktare uppförda och all passage, icke endast för vagnar, utan äfven för personer, var nästan omöjlig. Endast med möda kunde de första truppafdelningarne komma fram genom de tätt hopade menniskomassorna, för att komma till den plats, der de skulle uppställas. T. 0. m på taken af erkehertig Albrekts palats samt af det nya operahuset syntes folk Samtliga trupperna voro i full gala, oc alla officerarne hade sorgflor om venstra armen. Äfven fanor och trummor voro betäckta med sorgflor. Hela kapucinerkyrkan var draperad med svart. På alla väggarne der syntes det mexikanska kejsarvapnet. För hofvet var en särskild gång beredd från kapucinerklostrets port till kyrkans sacristia, och äfven denna gång var svartklädd. Kl. 3 började alla kyrkoklockor i Wien att ringa, under det tåget satte sig i rörelse. I spetsen gick hela presterskapet, derefter kommunalstyrelsen och sist borgmästaren. Före likkistan red en sqvadron husarer, kejsarens förste öfverhofmästare i en med sex hästar förspänd hof-galavagn, hofvets tjenare, ett kompani matroser och slutligen två hof-furirer till fots, Likkistan, som var ställd på en med sex skimlar förspänd sorgvagn, är af koppar, försedd med präktiga guldprydnader och en medaljong med det kejserlig-mexikanska vapnet. Den är försedd med följande inskrift (på latin): , Ferdinand Maximilian. erkehertig af Österrike, född i Schönbrunn den 6 Juli 1832, vald till kejsare af Mexiko 1864, gick den 19 Juni 1867 i Queretaro med hjeltemodig tapperhet sin blodiga och förskräckliga död till mötes På begge sidor om hästarne gingo löpare, och på begge sidor af vagnen pager med facklor, marinofficerare, hof-gendarmer och matroser med dragna sablar samt en del hosembetsmän. På likkistan lågo kransar, bundna af friska blommor. Ömedelbart efter likkistan kommo amiralerna Tegethoff och Kunte, en del hofembetsmån och högre officerare, en deputation från ett unlanregemente, som bär den aflidnes namn, samt en del mexikanska officerare i brokiga uniformer. Tåget slöts med ett kompani infanteri och en sqvadron husavers Klockan !, 4 uppharn tåget kapunerkyrkan. Mätresorna Iyfiade kistan af vagnen och bar den in på balustraden. I kyrkan syntes kejsaren, erkehe rne och de manliga medlemmarne af kejserliga huset, hela diplomatiska kåren samt de speciella ambassadörerna från de olika hofven. Sedan likkistan blifvit satt på halustraden, utförde hofkapellet en sång, hvarefter kardinal Rauscher förrättade akten. Derefter nedbars kistan af kapuciner och marinunderossicerare i grafhvalfvet, under sorgeböner och åtföljd af facklor. Hela högtidligheten var förbi kl. 3, till 4, men långt derefter voro gatorna uppfyllda af menniskor. De äldsta personer i Wien kunna icke påminna sig att någonsin hafva sett så mycket folk i rörelse som vid detta tillfälle. FRANKRIKE. Vi hafva omnämnt upprättandet af ett förskansadt läger i Versailles. En tidning, som utkommer i denna stad, meddelar nu den upplysningen, att de för en månad sedan började arbetena afse upp