Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 januari 1868, sida 3

Article Image
nämningar till enkla, korta, i alla språken uttryckbara namn. Vigterna, sålunda reducerade till mindre antal och med andra benämningar, skulle kunna blifva exempelvis följande: 1 Kilogramme eller Centenere (Centner) kallad 100 dcagrammes. 1 Dcagramme eler Livre (Pund) 100 dcigrammes. 1 Decigramme eller Once (Uns) 100 milligrammes1 Milligramme eller Pence (Penni) kallad. Hectagramme, gramme och centigramme borde helt och hållet uteslutas, såsom varande alldeles örverflödiga. Högsta myntbenämningen blefve då 1 centner guld, då man behöide tala om summor af milliarders storlek och derutöfver, och dess värde blefve 3,140,03 francs. Myntenheten för guldet blefve 1 livre eller, om man så ville kalla den, 1 pund 100 onces (uns). Guldmynten blefre vidare: !, livre — 50 onces (uns), !; livre 20 onces (uns). Silfvermyrten blefve: 10 unsstycken, 5 unsst., 2 unsst. och 1 unsstycke. Kopparmynten: 5 penni, 2 penni och 1 penni. Ett livre eller pund guld 31,4003 francs. Ett once eller uns guld Ze 31,4003 centimes och en penni guld 2Ze O, 314003 centime. Men männe fördelarna af att hafva vigtenheter till myntenheter äro så stora, att de skulle motsvara de mångåriga, med betydliga svårigheter förbundna reduktioner, som artagandet af detta slags system skulle medföra? Härpå torde våra myntmästare, juvelerare och affärsmän kunna lemna nöjaktiga svar. Kan denna fruktan häfvas, så torde detta förslag ovilkorligen vara det rättaste och äfven blifva det enklaste, så snart öfvergångsperioden hinner öfverskridas. Skulle likväl emot förmodan de praktiska olägenheterna ej kunna öfvervinnas, så inser ej insändaren, hvarför man ej helt enkelt skulle kunna antaga det franska myntsystemet, men med en behöflig större guldmyntsenhet, hvilken skulle förhålla sig till francs som francs förhålla sig till centimes, nemligen: En imperial eller dukat 100 francs. En franc 100 centimes eller penni. Imperialen (dukaten) blefve derigenom ett guldmynt stort nog, då man rörde sig med staternas alltmera stigande budgeter, på samma gång som dess storlek tilläte myntet att ytterst noga kunna till vigten bestämmas. Francs qvarstode såsom ett för mindre summor redan användt mynt, på samma gång som silfver och koppar utgjorde dess i skiljemynt. Vid hvilket slag af dessa båda systemer man än stannar, har man alltid den fördelen att för både francs och penni kunna använda 2 sifferradiga kolumner, hvilket är af stor praktisk nytta vid kontos uppläggande, då deremot detta blefve ogörligt i de båda först framställda förslagen, deri myntenheten blefve för liten för att tvenne gånger kunna delas i hundradedelar, eller för stor, om den delades endast en gång i hundradedelar; detta förhållande gäller isynnerhet med svenska dukaten såsom myntenhet. Derjemte bör man vid en ny myntfots antagande hafva framtiden för ögonen och betänka, att staterna sannolikt allemera komma att röra sig med summor, hvarom vi till dato knappt hafva ett begrepp, hvarför det blifver en oafvislig nödvändighet att skapa en tillräckligt stor guldmyntenhet. Att det voluminösa silfret ej mera torde ifrågakomma såsom myntfot, anser insändaren så tillräckligt konstateradt, att derpå ej vidare behöfver spillas några ord. k

24 januari 1868, sida 3

Thumbnail