Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 januari 1868, sida 3

Rättegångsoch Polissaker. Rådhusrätten. Bengtssonska mordförsöket. I går hölls, såsom förut är nämndt, vid rådhusrättens afdelning för brottmål förhör med häktade klamparen Cal Bengtsson, tilltalad för att ha aflossat ett skott i afsigt att mörda syjungfrun Amanda Mattsson. Bengtsson, som fick redogöra för sina lefnadsförhållanden, uppgaf att han är 43 år gammal, och att han blef gift 1847 med sin 1863 aflidna hustru, med hvilken han har en son, som nu är 19 år. Med Amanda hade han varit bekant ungefär ett år, men de voro ej förlofvade, ehuru me-, ningen hade varit att de skulle gifta sig. Hennes svar på hans framställning hade likväl under hela tiden varit mycket obestämda och sväfvande, fastän hon emottagit hans gåfvor och bibehållit honom i tron på att hon menade allvarligt, tills slutligen några dagar före händelsen hon rent ut sagt, att hon ej brydde sig om honom. Detta bade visserligen grämt honom, men någon tanke på att mörda henne hade dock aldrig uppstått hos honom, utan hade Amandas tro att så skulle sluta ej haft någon grund för sig. Det föreföll honom dessutom besynnerligt, att då han blet bekant med henne, hade hon haft samma ord till honom och att hon fruktade för sitt lif, derföre att bon gjort slut med en fästman, som hon haft före B. Angående orsaken till skottets aflossande berättade han följande: På midd. d. 11 sistl. månad hade han nemligen sått veta att en bekant från landet sökt honom för att hemta en bössa, som han lofvat att låna ut. När han derför kom hem på aftonen, hade han kommit att tänka på att det vore bäst att först aflossa ett gammalt skott, som låg qvar i ena bösspipan, och fördenskull medtagit bössan, då han vid 9-tiden gick ut. Som det förefallit honom för tidigt att åter gå in och lägga sig, ställde han den mot ett plank och gick derefter ner på ett värdshus, der han stannade tills kl. 1,11. På hemvägen hade han träffat hr Nilsson, som underrättade honom att Amanda kom med sitt sällskap i liden nedanför. Han fattade då bössan och stälde sig bakom en dörr samt tänkte afskjuta skottet för att på samma gång ölverraska de kommande och få bort det gamla skottet. Snart hörde han några personer komma och afsköt då bössan, utan att hvarken se någon bestämd person eller rikta åt någon, samt hade dervid hållit bössan vid sidan och ej mot axeln. Han laddade bössan ännu en gång, något som han förklarade ha skett i tankarne, då han alltid brukade göra så. Någon skada hade han ej ämnat anställa och hade till och med ej afvetat att han gjortnågon sådan, förr än morgonen derpå. Amanda Mattsson vidhöll i hufvudsaken sin i poliskammaren gjorda berättelse samt tillade, att det först varit sedan Bengtsson flerfaldiga gånger visat anfall af svartsjuka, som hon en afton, då de gått i alläen, ingått i förklaring med honom. Han hade då yttrat missnöje ötver att hon ej kunde tycka om honom och fattat henne i nacken och under hakan samt lykt henne, men om detta skett i ond afsigt, kunde hon ej säga. Af gåfverna, som hon fått, hade hon velat återlemna ett ur, men ej träffat B. då hon i sådan afsigt sökt honom. Betty Odgkist, hvilken skottet af misstag råkat, gjorde ej heller någon förändring i sina förra uppgifter och hade ej något vidare att tillägga, än att haglen blott gått genom hufvudduken och ej af