Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 januari 1868, sida 1

TOLFTE KAPILLEL. Qvinnobön och furstehjerta. Regerande personer besöka sällan hvarandra, utan att politiska anledningar föranleda det. Hjertats band, ömhetens känslor, vänskapens förbindelser — allt öfverröstas af politiken. En liten tyngd i dess vågskål, och menniskan offras för regenten. Alltså bedraga vi oss om vi tro, att hertigens af Celle ankomst icke hade något annat ändamål än sammanträffande med dottren eller brodren. Det var endast hans gemål som leddes af sin känslas makt, men denna makt hette — moderskärlek. Kurfarsten och kurfurstinnan voro nog klarsynta och routinerade att ej bedraga sig. För första gången sedan långt tillbaka sammanträffade deras önskningar i samma punkt, den att förblinda sina gäster öfver deras dotters belägenhet. De maktegandes vanliga medel för sådane ändamål — förströelser och lustbarheter — blefvo använda och fortgingo i en oafbruten rad under det återstående af de resandes uppehåll på Marienburg. Om detta lyckades med hertigen, så att han, intagen af intresset för sina politiska planer, icke förmådde att bakom den brokiga slöjan af de vexlande förlustelserna skåda den osminkade verkligheten i ögat; så förhöll det sig helt olika med hertiginnan. Huru man jägtade för att fylla alla stunder med lockande tidsfördrif, kunde de icke ett ögonblick inkräkta på känslorna för hennes dotter eller förblinda henne för hennes belägenhet. Hennes tankar och hjerta sysselsatte sig alltid med henne. Hvarje ögonblick hon hade fritt för sällskapslifvets fordringar tillhörde henne och tillbringades med att mottaga förtroendet om hennes lidanden och skänka henne det moderliga deltagandets tröst. Då prinsessan anförtrott henne hela bitterheten af sin belägenhet, kastade hon sig för hennes fötter, omfamnade hennes knän och sade: — O, min mor, min dyraste moder, befria mig från detta lif af plåga och förödmjukelse och återgif mig det lugn, som jag njöt hos er och min fader, innan jag ingick detta förhatliga äktenskap!