Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 januari 1868, sida 1

min förhoppning till er. Ni skall träda på min sida hos min fader; ni skall öfvertyga honom om mina lidanden; ni skall använda er vältalighet och begagna den välvilja, han för er hyser, att förmå honom lossa mig ur dessa tryckande fjettrar och återskänka mig det lif af lugn och sällhet, som jag från första dagen af mitt vistande här saknat. — Och det är at mig ni fordrar detta? — sade Königsmark. — Af hvem annars? Ni står väl hos min fader och är den ende, på hvars deltagande jag kan räkna. Edra skäl till min mors böner skola verka på honom. Skulle jag hafva bedragit mig på er? — Nej, nådigaste prinsessa! Men ni måste känna hela vidden af det offer ni affordrar mig. Jag älskar er! Beröfvad er åsyn skall lifvet blifva mig en börda och tillvaron ett straff . ... — Grefve Königsmark, — afbröt prinsessan och vände sig från honom — jag har missräknat mig på er och ångrar djupt min godtrohet. Denna känsla är icke den minst smärtsamma af de många, som i detta ögonblick bestorma mig. Ni har lärt mig misstro hvad vänskap och tillförsigt kunna fordra. — Med dessa ord ville hon lemna rummet, då Königsmark trädde i hennes väg och sade: — Ännu ett ord innan ni vänder er från mig! Ett obevakadt ögonblicks öfversjudande känslor förtjena icke straffet af en obeveklig vrede. Förglöm hvad jag brutit, eller, om det icke kan ske, så öfvertyga er om mitt hjertas undergifvenhet, då jag här gifver er det högtidliga löfte att, utan att någonsin förråda dess hemlighet, ställa mig till eder tjenst, såsom den trognaste bland edra vänner, och icke spara någon möda vid det värf ni nyss uppdragit mig. — Detta är det språk jag väntade mig af er, och jag tackar er att icke nödgas fly er, som en fiende till det lugn, hvaraf jag ännu kan njuta! — Med dessa ord räckte hon honom handen och tillade leende: — Jag önskar att ni snart måtte på allvar få ikläda er den roll, som vi i afton få se er intaga! a a önigsmark bugade sig utan att svara. Derpå skildes e åt.