Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 januari 1868, sida 2

Königsmark författat på svenska folkmelodier, samt hvari ha inöfvat de sjungande. Nu skulle ett småländskt bondbröllop uppföras, hvarvi rollerna voro så fördelade, att fröken v. Moltke skulle föreställ: bruden, prinsessan hennes moder, Königsmark brudgummen prins Karl presten. De öfriga, mindre betydande rollerna öf vertogos af de uppvaktande fruntimren och herrarne. Allt va redo och dagen för tillställningen inne, då kurfurstinnan vic frukostbordet bringade den nyheten, att ett ilbud från henne: gemål anländt med underrättelse om att hans broder, hertiger -af Celle, med gemål ernade inträffa samma dag i Hannover och att han beslutat att jemte furst Georg åtfölja dem til Marienburg och der stanna under deras besök. Vid denna oväntade underrättelse öfverväldigades prinsessan af en Häftig rörelse, som upplöste sig i en häftig gråt Hon reste sig från bordet, ilade mot fönstret, sträckte ut ar. marne som till de väntades möte och frampressade med upp: skakad röst: — Min mor, min älskade mor, jag får då återse dig! e Kurfurstinnan såg bister ut, men qväfde sin vrede. Königsmark drog en suck och sköt bort sin kaffekopp. Prine Karl vände sig skrattande till den sednare och sade: — Ni är att lyckönska, min kära grefve, att få räkna så förnämliga gäster på er hedersdag. — Så vida det icke blefve ett skäl till dess inställande — svarade Königsmark under bemödande att äntaga samma skämtsamma ton. ; — Hvarom är fråga? — sporde kurfurstinnan med fortfarande missnöje. i — Om en tillställning, som vi hade i beredskap för aftonen, men som vi nu torde: böra inställa till stor ledsnad, synnerligast för grefve Filip, som dervid skulle haft hufvudrollen. — Och hvarför skulle den inställas? — I ovisshet om huruvida den kunde falla edra kärkomna gäster i smaken, hvilkas nöje vi naturligtvis i första rummet afser. — Hvad som är beräknadt för min smak torde äfven kunna duga för det hertigliga paret från Celle, — svarade kurfurstinnan med en snäf ton.