Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 januari 1868, sida 1

Grefve Filip Königsmark eller Svartsjuka och hämd. ) Af Sophie Bolander. TIONDE KAPITLET. På Marienburg. Efter det uppträde vi skildrat förgick en tid, hvarunder Königsmark var helt och hållet beröfvad prinsessans åsyn. Hon lefde afskild i sina rum, hindrad, som det hette, af sin sjuklighet att se eller mottaga någon annan än kurfurstinnan, som tid efter annan besökte henne, och lät endast omgifva sig af fröken Moltke. Ehuru Königsmark fruktade att hennes tynande krafter måste lida ytterligare at hennes själssmärta, trodde han dock, att hon begagnade sig deraf till förevändning för att undvika de misstankar hennes gemål yttrat, och att ingen förändring häri var mera att vänta. Under det han plågade sig med denna föreställning och dertill hos prins Karl märkte en förstämning och retlighet, som voro alldeles fremmande för hans lynne, fick han en dag helt oväntadt ett besök af honom, då han med ett ovanligt lifvadt uttryck på sitt ansigte sade, i det han kastade sig i en ländstol: — Min käre grefve, vi måste jag och ni, låta förfärdiga oss en nationaldrägt. — För hvilket ändamål, om ers durchlaucht tillåter mig fråga? — För att värdigt figurera i det nya land, dit vi äro kallade: — Ers höget tänker således företaga en längre resa? — En hel mil härifrån. Königsmark såg frågande på honom. — Allvar, på min furstliga ära! Och till ett land, der n förr icke torde varit. — Min nyfikenhet är så mycket större. — Och drägten, nationaldrägten, förstår ni, hvita knäbyxor knutna med rosenröda fladdrande band öfver tricot-klädd) Forts. fr. n:o 16.