Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 januari 1868, sida 2

sigte af Nemyorks trädgård, Staten-Island; vår farkost gjorde här ett uppehåll, aflemnade passagerare och fortsatte sedan sin färd till ännu ett par stationer. Vi voro emellertid å ort och ställe och vandrade upp igenom en lång allä, å hvars ena sida lågo täcka villor, omgifna af lummiga trädpartier och vackra trädgårdsanläggningar, samt å den andra den förbigående floden, som kringflyter hela ölandet. Efter en stunds promenad sågos några stora hvita byggningar inom ett jernstaket. Å midtelbyggnaden svajade stjernbaneret — ett säkert kännemärke för, att vi befunno oss der, hvarest vi skulle träffa dem, som under nämnda flagga tillbringat sina bästa dagar. Vi följde gången uppåt och kommo först till pastorns boställe, ringde och blefvo straxt emottagna. Efter aflemnandet af våra medförda rekommendationer blefvo vi genast på det aldra hjertligaste och mest förbindliga sätt bemötta och erhöllo uti pastorn, hvars namn var Ch. J. Jones, en den bäste följeslagare genom den storartade och sevärda inrättningen. Innan jag börjar att föra läsaren omkring, vill jag förutsända en helt kort historik om nämnde institutions uppkomst och utveckling. Första upphofvet till densamma var en kapten Robert Riehard Randall, hvilken uti sitt testamente dertill skänkte såväl en summa penningar, som ett större stycke land i staden Newyork. Kapten R. dog 1801, och 30 år efter hans frånfälle lades första stenen till sjelfva byggnaden, som öppnades den 1 Augusti 1834. Genom det ofantliga värde, hvaruti grundstycket i sjelfva staden sedan den tiden stigit, har det derutaf uppkomna kapitalet med ränta uppgått till 100,000:tals dollars, hvilket möjliggjort uppförandet af flera byggnader samt i öfrigt inredning och anordningar, som göra, att inrättningen saknar sitt motstycke i hela den kända verlden. En annan och dertill mycket vigtig omständighet är den i testators gåfva gjorda klausulen,, att alla sjöfarande, som i fem år farit å amerikanska fartyg, utan afseende på hvilken nation de tillhöra, här skola hafva en fristad. Pastor J., som aflägsnat sig på några ögonblick, återkom snart med en helsning från den åldrige guvernören, genom hvilken denne tillfölje af sjuklighet ursäktade sig för det han ej kunde ledsaga oss omkring, men skulle vi af pastorn erhålla alla erforderliga meddelanden. Sedan vi en stund samtalat uti vår välvillige och hjertlige prestmans arbetsrum gingo vi ut att se lokalerna. Tillfölje af de upplysningar jag redan fått, bad jag vår följeslagare säga mig när vi under vår vandring påträffade någon son af Svea, Nore eller Suomi. Sjelfva byggnaden är belägen midt uti en stor park. Ej mindre än 180 acre land tillhöra institutionen, och bedrifves å detta såväl trädgårdsskötsel som jordbruk. Husen äro alla två våningar höga af sten och hvitmålade. Sjelfva hufvudbyggningen är storartad. Frontfacaden prydes af korintiska pelare, och tvenne utbyggnader förena densamma med flyglarne. Framför ingången är en marmorstaty af den ädle gifvaren och sanne menniskovännen. Vi gå in och befinna oss i kretsen af dessa ålderstigna män, som plöjt oceanens vågor, sett alla verldsdelar och derunder fått dyrt köpa erfarenheten af Bores nyckfulla regemente, hvilket bräckt den förr så starka och härdade stofthyddan. : Genast vid inträdet öfverraskas man af den renlighet — ja elegans, som herrskar. Korridorernas golf äro som det finaste däck, och dörrhandtagens metall är spegelblank. Man tycker sig redan häruti spåra Neptunisönernas kända ordningssinne. Gå vi nu in uti de olika rummen, der de gamla bo, fyra i hvarje, så ses äfven der denna exemplariska snygghet. Sängarne äro af jern med sina hvita lakan och tjocka filtar. Stolar och bord äro af enkelt, men nätt och solidt arbete; den öfriga inredningen är i samma stil. Väggarne hafva sina egna prydnader, hvilka bestå uti de minnen, som de gamla medfört från sina resor i främmande länder. Här ses diverse mer och mindre originella saker af den mest olika beskaffenhet, allt för egarne dyrbart och kärt — ej för prisets skull, utan för de hågkomster, som dermed äro förknippade. Detta om rummen i allmänhet; nu några lefvande bilder från desamma. Der tvenne gamla män framför den glödande kaminelden. Vid vårt inträde helsa de fryntligt; de se godmodiga och belåtna ut. Det är ett par gamla engelsmän, som redan i många år bott här. De tala med