Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 januari 1868, sida 3

S!8 Dostad vid det narberagnå Marshall, Hade nemligen i sitt arbetsrum derställes lemnat efter sig sitt fickur, sin portemonnai och plånbok, begge innehällande sammanlagdt ett icke obetydligt penningebelopp, samt några ringar, hvilka sednare han aldrig brukade taga af sig, och då dertill kom, att af hans garderob ingenting annat saknades än de kläder han dagen förut burit samt nattrocken och en mössa, väckte hans frånvaro sorgliga misstankar, helst han dagarne närmast förut, af anledning, som här nedan skall angifvas, varit ytterligt nedstämd till lynnet. Aftonen förut visade han sig dock något lugnare till sinnes. och på hustruns uppmaning gick han till bvila kl. omkring 11, dervid han lemnades i makarnes gemensamma sofrum, just för att få vara så mycket mera ostörd. Kl. vid pass 12 kom hustrum in för att se till honom och fann honom då hårdt insomnad, hvarefter äfven hon gick till sängs i ett närgränsande rum. Påföljande morgon kl. 5—6 skickade hon en tjenstilicka in att efterhöra, huru kamrern befann sig, men denna återvände med det svar, att han ej fanns i sofrummet. Hustrun gick då ut för att sjelf söka mannen, men träffade honom hvarken der eller annorstädes i våningen. Härtill kom vid närmare påseende att såväl tambursom yttre förstugudörren stedo öppna, hvadan antagas måste att han gått ut; men intet ytterplagg och ingen hufvudbonad, utan mössan, saknades, hvilket naturligtvis väckte oro. Han söktes sedermera öfverallt, men fanns ingenstädes att träffa. De omständigheter, hvilka må kunna anses ega sammanhang med detta kamrer Edmans plötsliga och spårlösa försvinnande, äro följande: För kort tid sedan anmäldes till fängelsets kommendant af en bland fångarne. hvars åliggande är att kringbära ved till åtskilliga lokaler, att den s. k. vedförmannen, äfvenledes en fånge, icke ginge så alldeles rätt tillväga vid utdelningen af den för fän gelsets behof upptagna ved. Denna anmälan föranledde den nyligen tillsatte kommendanten att anställa en noggrann undersökning om förhållandet, och härunder kommo i dagen upplysningar, hvilka gåfvo skäl att antaga, det kronans och fångelsets bästa icke så alldeles samvetsgrannt sågs till godo af redogöraren och den till hans närma-Ji ste biträde ställda person, sergeanten vid inre bevakningen Wiberg. Protokoll öfver den sålunda 1 inför kommen ndanten hållna undersökning uppsat4 tes och insändes till fångvårdsstyrelsen, som i sin 1 ordning anställde noggrannt förhör angående de under sistförslutna året till fängelset Jercrerad vedparti. Enligt emellan styrelsen och landtbrukaren Molin i Södertelje upprättadt kontrakt skulle denne under år 1867 till Långholmen aflemna omkring 630 famnar ved af olika slag.: men vid närmare granskning af de genom olika IK skeppare aflemnade vedlasterna saknades en på j omkring 30 famnar, hvilken i slutet af Oktober blifvit af Molin afsänd med en skeppare vid namn Andersson. För hvarje särskild last, som till Långholmen ankommit, hade qvitto meddelats ani tingen af Edman sjelf eller hans biträde Wiberg, och bland dessa qvitton, hvilka inkommit till; ångvårdsstyrelsen. för att såmedelst styrka det Molin fullgjort leveransen, saknades det å skepparen Anderssons parti. men fanns deremot ett annat, ställdt på skepparen Johnsson, och utfärdadt i Augusti månad af Edman genom Wiberg. Vid d närmare utredande af dessa besynnerliga omstän. digheter upplystes, att en af de under i na vedl: afgzätr icke till Långho utan till Charlottendahl och atlemnats till i. tionssekreteraren Vougt, som härom uppgjort med Edman. Angående detta förhållande har väl Eduman inför fångvårdsstyrelsen uppgifvit, att detta vore en alldeles enskild affär mellan honom och Molin, men denne sednare har vid skedd efterfrågan förklarat, det han icke haft några en kilda evdaffårer med bemälde kamrer. I I sammanhang med ofvanstående har jemväl till tångvårdsstyrelsens kännedom meddelats, att för närvarande finnes upplagdt utanför fängelsets område ett parti barrved, utgörande 20 samna öfver hvilka dock kamrer Edman disponerade. Om detta vedparti har, genom de nu anstallda efterräkningarne, blifvit i dagen lagdt, att detsamma aftagits från en af de genom Molin levererade vedlaster, hvilken innehållit 49 famnar.: Öfver detta förhållande hörd har kamrer Edman, och Wiberg lika med henom, lemnat den förklaring, att genom , misstag vid första hopsumme ringen af de särskilda vedlasterna uppstått ett öfverskott af 20 famnar, hvilka derföre icke upptagits för få ning, utan hade kamrer Edman beslutit sig för att behålla dessa för egen räkning och derom uppgöra med Molin. Sedermera hade dock misstaget blifvit upptäckt, men veden hade emellertid fått blifva qvarliggande utom fängelset. i Efter hvad sålunda förekommit och sedan det blifvit upplyst, att E., för att dölja försnillningen, förfalskat räkenskaperna, har fångvårdsstyrelsen anmält saken till laga beifran hos öfverståthållare embetet för polisärenden och hos poliskammaren redan i Thorsdags f. m. anhållit om E:s efterspanande pr telegraf, i följd hvaraf också genom poliskammarens försorg telegrammer genast aflätos till nästan alla orter inom Sverge, der E. skulle! kunna anträffas, i händelse ban ännu är i lifvet och söker lemna landet. I Onsdags eftermiddag egde förhör rum i poliskammaren, till hvilket voro inkallade ej mindre sergeanten Wiberg än äfven den försvunna Edmans hustru och några af hans husliga omgifning. Sergeanten Wiberg stod sig mycket slätt i sitt försök att, om möjligt, nöjI aktigt förklara de här ofvan angifna besynnerliga i omständigheter, och det syntes nogsamt, att han ; vet långt mera än han ville omtala. Han sökte; alltjemnt fritaga sig sjelf från all delaktighet i hvad, som möjligen kan komma att läggas Edman till last, och hade ständigt till hands det svar, att hvad han, Wiberg, skrifvit eller i öfrigt uträttat inom kamererare-kontoret skett ,,på Edmans befallning. 1 Genom det härefter anställda förhöret med Edmans hustru och öfriga inkallade fick man ingenting veta om sjelfva saken. För hustrun, som sade gig halva egt mannens fulla förtroende, hade han beklagat sig öfver hvad som inträffat, men försäkrat sig vara oskyldig och skjutit skulden på sitt biträde (Wiberg), åt hvilken han lemnat för stort förtroende. Väl visade han under de sednare dagarne ofta utbrott af förtviflan öfver sin iråkade belägenhet, men lät aldrig undsalla sig något derom, att han tänkte taga lifvet af sig. Först aftonen innan han försvann var han något lugn och redig. Ransakningen blef härefter till annan dag uppskjuten och emellertid förklarades Wiberg skyldig träda i häkte. (Från Norrköping.) Sjelfpantning. I Norrköpings tidningar läses: I Nya staden bodde ensam på sin lilla kammare en ung enka, som dock snart fann ensamheten alltför tråkig och derföre ej ogerna såg de täta visiter, hvilka nästlidne års vår eller sommar hos henne gjordes af en ung timmerman. Hans namn har undfallit oss; det var emellertid ett bland de otaliga. sem ända sig på ,son. Det vardt slutligen beramadt, att timmermannen skulle rentaf sammanflytta med den unga enkan, till en början naturligtvis som simpel hyresgäst. Timmermannen dröjde likväl alltjemt med uppfyllelsen af detta aftal, kvarig nom enkan blef urståndsatt att se sig om efter en annan kund. Omsider, och efter flera förberedande underhandlingar, kom det nästlidne års höst till en slags uppgörelse mellan, vi hade så när sagt, kontrahenterna. Enkan var skyldig sin hyresvärd för hyra 27 rdr, till säkerhet hvarför värden ville lägga beslag på enkans lilla lösörevo. Timmermannen bade lofvat kontribuera till hyran med 15 rdr, hvaremot enkan sjelf skulle erlägga 5 rdr och lemna timmermannen säkerhet i lösöreboet, med undantag af ett par effekter, dem värden skulle behålla som pant