Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 januari 1868, sida 3

framtog sin sedel å 5 rdr för att dermed bidraga till hyrans godtgörande, lade helt enkelt henn timmerman vantarne på denna sedel och förklara den utgöra god afbetalning å hans fordran hos enkan. Och icke nog härmed. Timmermannel äskade äfven skristijg förbindelse å sin fordran, hvadan en sådan förbindeise genast författades. och då enkan betygade sig aldrig i veriden ämna underskrifva förbindelsen, underskefs på timmermannens begäran hennes namn af den andre timmer mannen, bos hvilken sammanträdet egde rum. Om hyran blef ingenting uppgjort. Man må ej unär. på; att den unga enkan, sålunda på mer än ett sätt sviken, instämde den unge timmermannen till rådstufvurätten och å honom yrkade upprättelse och ansvar. Svaranden kunde väl i alimanhet ej bestrida ofvan omförmälda förhållande, men sökte tyda detta så, att, emedan enkan bortlört en del af sin lösegendom, svaranden ej velat för henne utlägga några penningar till husvärden, utan i stället gjort sig betald för en del af sin fordran hos enkan. Domstolen nöjde sig dock icke med denna förklaring, utan dömde timmermannen att böta för sjelfpantning 10 rdr, att återbetala till enkan henne trånhända 5 rår och att ersätta hennes rättegångsomkostnad med 10 rdr.