Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 januari 1868, sida 3

Blandade ämnen. Karl-Johans-statyen i Kristiania. Från professor Molin i Stockholm har nu, enligt Kr. Aftenblad, inkommit en skizz till Karl Johans ryttarstaty, på hvilken konungen framställes i full kröningsdrägt med kronan på hufvudet och utsträckande högra handen. Hästen, på hvilken han sitter, har nyss blifvit stannad samt hvilar på de något böjda bakbenen och det framsträckta venstra frambenet, medan den med den upplyftade högra framfoten tyckes vilja skrapa på marken. Såsom alternativ har konstnären framställt konungens högra sida klädd i marskalkuniform. Skizzen är djerft utförd, och hästen är i synnerhet framställd såsom mycket liflig. — För närvarande finnas 1 utkast af fransmannen Rochet, 4 af Bissen, 1 af Molin och 1 af Borch. Den af 15 medlemmar bestående komiteen för anskaffande af monumentet har nyligen valt statsrådet Stang till qordförande och konsul Heftye till v. ordförande. Kinesiske studenter. I Nanking hade sednast, då pröfningarne länge varit afbrutna af oroligheter, icke mindre än 2,000 studenter infunnit sig för att aflägga öfliga examina. 248 kandidater gingo verkligen igenom de långa och svåra profven och erhöllo doktorsgrad, men 75 dogo i sjelfva examenspalatset till följe af sina svikna förhoppningar dels en naturlig, dels en våldsam död. Dylika arma offer för sin äregirighet känner man här intet medlidande för, deras lik bortsläpas genom en underjordisk gång från examenspalatset, emedan folktron menar att ortens helighet kränkes, om de liflösa kropparne bortföras genom hufvudporten. En historia. Ett franskt blad har nyligen haft åtskilligt att berätta om en soldat, som, i tjenst hos Peter den store, för omkring 150 år sedan frös ihjäl, och hvars sista ord voro: ,,Det är för ....4 Dermed dog han. År 1860 påträffades det frusna liket, och sedan detsamma lyckligt och väl upptinat, fulländade den till lifvet återväckte soldaten meningen med ett: ,,.... dömt kallt! — Kom nu och säg att endast amerikanarne kunna berätta historier! Skenhelig skurk. En svensk, vid namn Sy. Kallsson, har i Chikago gjort sig skyldig till det ohyggliga brottet att försöka råna en annan landsman, Charles Nelson. Brottet är så mycket vedervärdigare, som bofven under skenhelighetens larf sökte att få bättre tillfälle att utöfva detsamma, i det han inbjöd Nelson att med honom knäfalla och göra bön, i den tanken, att han då lättare skulle kunna tilldela denne ett dråpslag. Nelson anade dock oråd, hvadan ingenting blef utaf med knäfallet; men detta hindrade icke, att Nelson, då han ankommit i närheten af sitt hem, fick sig genom Karlson några duktiga dunkar i hufvudet med en sten, som fällde Nelson till marken; och troligt är, att han äfven blifvit rånad, såvida ej hans värd utkommit, hvarpå Karlsson tog till benen. När den sednare kom till sin bostad, hade han ytterligare den fräckheten att, i det han omtalade, det han och Nelson varit nära att blitva rånade, knäfalla och nedkalla Guds för— låtelse öfver den, som velat begå en så syndig gerning! Oaktadt sitt nekande blef Karlsson dömd till tre års straffängelse, (Sv. A)