Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 januari 1868, sida 1

—— trappa leder upp till sjelfva första våningens sal. Inkommen stannar man ovilkorligen med förvåning vid betraktandet af den lärda verld, hvaruti man genast ser sig införd. Hela den länga lokalen är upptagen med större och mindre bord, alla omgifna af studerande män ocn qvinnor. Å båda sidor äro gallerier, som löpa rundt omkring hela lokalen. Vid sidorna synas afdelningar med hvar sin disk, och bakom dessa äro bibliotekarierna. Uti hvarje af dessa afdelningar äro jernspiraltrappor, som föra upp till gallerierna, hvarest äfven boksamlingar äro förvarade. Man kan göra sig ett begrepp om denna storartade inrättning, då ej mindre än omkring flera 100,000 volymer äro här tillfinnandes. Framför hvarje af bibliotekarierna ligga böcker, innehållande skrifna kataloger. Hvarje läsare, som önskar låna ett arbete, måste skriftligen vända sig till nämnde person och dertill skrifva sitt namn uti en annan för detta ändamål föreliggande bok. Inom alla olika litterära och vetenskapliga grenar och på snart sagdt alla språk finnas här arbeten, och kunna dessa dagligen fritt begagnas till studier på stället af en och hvar, som är öfver 16 år. För att nu skildra huru man begagnar dessa outtömliga kunskapskällor, så se här en bit studielif. Det är en förmiddag — nästan alla platser äro upptagna vid samtliga borden — bibliotekarierna äro fullt sysselsatta med att utlemna digra luntor af äldre och nyare folianter. Der en gammal herre med guldglasögon och långt yfvigt grått hår, som i vackra vågor höljer det manligt uppburna hufvudet. Hvilken mängd af böcker har han ej framför sig! Huru ifrigt tyckes han ej forska! Hans blick förråder den girige — ej efter penningar, utan efter vetandets skatter. Hans kläder äro ej at gårdagens mode, nej, man skulle vara frestad att tro det vara en gengångare från en försvunnen tid — och ändå är det ej så; han är en man, som grånat i forskningens tjenst och endast lefver för att arbeta för mensklighetens framåtgående. En annan bild: vid ena sidobordet ett par damer, en äldre och en yngre; de synas inbegripna uti djupsinniga filosofiska studier och se särdeles lärda ut. Der åter synas stora planscher med anatomiska bilder, och lutade öfver dessa ses två unga fruntimmer med kortklippt hår och pennan bakom öronen. Framför dem ligga långa pappersblad. De göra flitigt anteckningar och bläddra i de stora kirurgiska verken, som ligga framför dem. På bordet sågos äfven etuier med instrumenter, hvarföre jag antager att de båda damerna egnade sig åt Eskulapii tjenst. Der en annan scen: en herre, som kopierar utur ett arkitektoniskt verk. Han medför alla nödiga materialier, och efter att hafva fått sitt arbete färdigt, äterlemnar han originalet. Vidare några män från industriens ech yrkenas verld — se huru de, iklädda sina arbetskläder, tyckas liksom hafva hastat från sitt arbete för att hemta upplysningar ur något kemiskt verk angående behandlingen af räprodukter, som de använda för sina göromäl å verkstaden. Der en vördnadsvärd fru, som har framför sig hela högar af böcker; det är en välbekant författarinna, som hemtar historiskt stoff till en ny roman. Låtom oss nu gå in i en annan afdelning, hvilken sammanhänger med den, hvaruti vi varit, men är uti ett annat hus, bygdt af samme man, då det första ej var tillräckligt. Här är allt ordnadt på samma sätt som i föregående lokal. Vid borden synas äfven här flitigt studerande af båda könen. Några bilder — ja, hvarföre ej? Några herrar inkomma, begära romaner, slå sig ner helt vårdslöst och läsa — nej, endast bläddra i bladen och speja omkring sig — troligtvis unga män, som gå sysslolösa och vilja fördrifva tiden. Der en man, som träget skrifver, med undantag af några uppehåll, då han ser uti de på hans bord liggande böckerna. En gosse talar sakta vid honom och erhåller fullskrifna långa pappersblad. Det är en