Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 januari 1868, sida 1

Grefve Filip Königsmark eller Svartsjuka och hämd. ) Af Sophie Bolander. — Hvilket ju icke hindrar er att qvarstanna? Jag börjar fatta aktning för ert sunda omdöme. I detsamma gick Königsmark förbi och Rosenberg tilltalade honom: — Grefvinnan Platen gör er den äran att önska tala med er. Königsmark närmade sig, stum, med en bugning. — Man har sagt mig — började hon, i det hon fästade sina stora, blixtrande ögon med ett smältande uttryck på honom — att vi haft en affär. Jag lyckönskar er till utgången, men vill tillika låta er veta, att man vid hofvet här i Hannover sätter högre värde på den sällskapliga ridderligheten, än att slåss och blottställa sitt lif och, hvad värre är, sitt utseende för vanställande blessyrer och ärr. Det är icke alla, som såra med så lätt hand, att intet märke deraf kan förspörjas. — Och hon kastade dervid en sarkastisk blick på Rosenbergs öfverläpp. — Jag säger er, min grefve, ett sådant uppträde ännu en gång, och ni har ingen nåd mera att påräkna i deras ögon, som vilja er väl. Detta tal, som irån en så skön och allrådande qvinnas läppar skulle hafva smickrat hvarje annan ung man, afhördes af Königsmark med känslolös likgiltighet. Icke att han var otillgänglig hvarken för sin ålders eller sitt köns allmänna svagheter, men hans sinnesstämning för tillfället gjorde honom det, och han prisade sig mera lycklig än vi tro fallet vara med grefvinnan, då kurfurstens annalkande afklippte det svar, som han med möda sökte framkalla. Vid det fursten gick honom förbi, sade han: — Man säger att ni, som svensk, skall valsa utmärkt bra och att prinsessan känner den svenska valsen, hvarför er väntar den äran att få föra henne i denna dans som stundar. Och ni, min grefvinna — tillade han i det ) Forts. fr. n:o 10.