Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 januari 1868, sida 1

Gresve Filip Königsmark eller Svartsjuka och hämd. ) Af Sophie Bolander. En lågande rodnad blossade upp på Königsmarks kinder och han vände sig bort utan att säga ett ord. Icke att denna förutsättning hade med förebråelsens udd sårat honom, men som vidrörandet af en blottad nerf genomilar hela systemet, så hade den också berört hvarje hjertats fiber med en smärtande känsla. Utan att ana huru djupt, märkte dock prinsen att han sårat honom och sade i det han vänligt slog honom på axeln: — Förlåt mig, Königsmark, jag har gjort er orätt genom min lättsinnighet, men, vid Gud, mitt hjerta hade ingen del deri. Ni, som är den vackraste karl vid hofvet, skulle ni behöfva frukta en medtäflare? Nej, min käre grefve, ni skulle hafva mindre att frukta af mig är jag af er, vore ni i stånd till ett förräderi mot vänskapen. Jag är dock långt ifrån att tro er om något sådant, derför låtom oss vara vänner på allvar, liksom vi nyss varit fiender på narri! — Och prinsen räckte sin hand. — På ett vilkor. — Låt höra hvad ni fordrar! — Att ni är en man; att ni handlar med kraften af er fast vilja och låter ert uppförande bestämmas mera af fattade grundsatser än ögonblickliga ingifvelser, hvilka sednare, ehurt ädla de kunna vara i dag icke äro att bygga på för morgondagen; att ni, med osviklig vördnad för hederns och ridderlighetens bud, förbjuder er alla försåt mot ett qvinligt hjerta som har så många andra prof att bestå: med ett ord, att n afsäger er den brottsliga rolen af er svägerskas förförare. Karl sprang upp. Han skiftade färg och gjorde ett slag öfver golfvet. Derpå stannade han framför Königsmark och sade: — Detta skulle jag icke låtit någon annan säga mig ostraffadt, men er förlåter jag, dels på räkningen af den vän ) Forts. fr. n:o 9.