böjda rätten måste åter lära att stå upprätt! i Redan alltför länge har jag uppehållit mig vid detta ärende. Låtom oss öfvergå till angenämare saker. Aldrig har man måhända ifrigare arbetat på kommunikationsväsendets befrämjande än nu. Isynnerhet inom postoch Jernvägsdepartementerna råder en utomordentlig rörlighet. i En mängd nya jernvägsprojekter skola! nästa sommar komma till utförande. Många af dem äro endast bestämda till att förkorta vägen mellan tvenne redan medelst jernbanor förenade punkter. Andra deremot komma att väsentligt komplettera Tysklands jernvägsnät. Jag vill endast nämna de projekter, som kunna ega det mesta intresset för er. Från Alt-Damm (Stettin) kommer man att bygga öfver Cistrin, Griinberg och Glogau till österrikiska gränsen på så sätt, att derefter vägen från Stettin till Wien kan tillryggaläggas i nästan rak linie. Vidare kommer en direkt förbindelse att öppnas mellan Läbeck och Berlin. . Slutligen skall banan från Hamburg direkte till Paris nästa år kraftigt pådrifvas på tyskt område. Staten sjelf kommer endast att företaga byggandet af några små bansträckor, t. ex. i provinsen Preussen sträckan mellan Insterburg och Thorn äfvensom mellan Dirschau och Schneidemihl. Icke destomindre komma vi att upptaga ett jernvägslån på 40 mill. Thaler pr. Crt, emedan den storartade trafiken på östbanan (Berlin-Königsberg-Petersburg) nödvändiggör anläggandet af ett kostsamt andra spår. Våra liberala deputerade äro öfverhufvudtaget emot att bygga jernvägar för statens räkning; de vilja ej, att staten skall dritva industri. Detta är från nationalekonomiens ståndpunkt mycket riktigt. Men nämnda ståndpunkt kommer icke uteslutande i betraktande vid denna fråga. Staten lärer alltid nödgas förbehålla sig rättigheten att bygga strategiskt vigtiga banor. Visserligen äro de inkomster, hvilka staten af jernvägarne skördar på den enskilda industriens bekostnad, ej ringa. Under krigsåret 1866 inbringade de gammalpreussiska stats-jernbanorna (de äro ej många till antalet), efter afdrag af alla utgifter, isynnerhet äfven beloppen för räntor å och amortering af anläggningskapitalerna, ett öfverskott af c:a 3 millioner Thaler, medan privatbanorna till staten betalte en skatt af 1,645,000 Thaler. För år 1868) är inkomsten af de preussiska statsbanorna beräknad till 291, millioner Th. d. v. s. till omkring 5 millioner högre än för år 1867. Öfverskottet deraf skulle vara att beräkna med 20 proc. på c:a 6 millioner. . Den rörligaste verksamhet utvecklas af postförvaltningen, Det samfälda postväsendet inom nordtyska förbundet står nu under förbundskanslern, och man har fullt upp att göra med att gestalta formerna för förvaltningen lika i alla förbundsländerna. Preussen lemnar naturligtvis modellen härtill. Postoch telegraftjenstemännen komma hädanefter äfven i yttre afseende, i sina uniformer, att framstå såsom förbundstjenstemän. Men hvad som för oss gäller såsom hufvudsak, är den nedsättning i taxorna, som företages i nästan alla grenar af postförbindelsen. Från detta års början kostar, såsom jag redan i mitt förra bref omnämnt, ett frankeradt bref af intill 1 lods vigt genom hela Tyskland och Österrike endast 1 groschen i porto. Tyvärr har denna lofvärda reform satts i förbindelse n ed en anordning, som hittills varit okänd i Preussen: för ett ofrankeradt bref uppbäres nemligen dubbelt porto. Detta ,straffporto ha vi lånat från England, och man må motivera dess införande hur man vill, så är och förblir det dock ett fördyrande och ett försvärande af korrespondensen, som ej stå i harmoni med det nuvarande postväsendets anda; det är ett indirekt frankeringstvång, som isynnerhet måste kännas tryckande för de fattigare klasserna. För öfrigt har införandet af groschen-taxan redan dragit med sig ytterligare nedsättningar i portosatserna. För tidningscirkulationen i det nordtyska postdistriktet uppbäres nu endast hälften af den fordna postprovisionen, d. v. s. endast 25 procent af inköpspriset utaf dagligen och 1212 procent af inköpspriset utaf mindre än 4 gånger i veckan utkommande tidningar. På samma sätt har provisionen för tidningscirkulationen från och till Österrike samt Sydtyskland blifvit nedsatt. Vidare har det lyckats vår postförvaltning att ernå ett billigare pris för fransyska tidningar. Som bekant är i Frankrike likasom i England spridningen af de politiska tidningarne öfverlemnad åt privatindustrien. För Preussen var inköpet och besörjandet af de franska tidningarne uppdraget åt en Pariseragent, hvars provision gjorde sig mycket märkbar på tidningarnes pris. Nu har ett gynnsammare kontrakt afslutats med en annan agent. Med Italien har träffats en öfverenskommelse, enligt hvilken enkla frankerade bref från Tyskland, via Österrike eller Schweiz, till hvarje punkt af halfön — romerska området undantaget — befordras för 3 groschen (eller föga mer än 25 öre svenskt riksmynt). Ännu gynnsammare låter det nyaste postfördraget med Nordamerika. Till hvarje punkt af Förenta Staterna befordras nu ett bref afintill 1 lods vigt för 4 groschen. För varuprofver, trycksaker etc. utgör portot endast 1 groschen. Detta gäller naturligtvis . 2. cae TDT— — — —— — — — — —i— ————— s— —08 QA-— — — —