Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 januari 1868, sida 2

met, men i militärkretsarne påstås det, att han icke är emot ett krig med England. ÅAlabamafrägan är icke den enda, som kan tjena krigspartiet till förevändning. Hela pressen i Förenta Staterna agiterar för närvarande i nationalitetsfrågan. Enligt engelska lagen upphör en utvandrare icke att vara engelsk undersåte, t. o. m. om han tillbragt största delen af sitt lif i Förenta Staterna och blifvit naturaliserad der; England gör t. o. m. anspråk på en sådan emigrants barn och barnbarn. Denna fråga har nu fått en praktisk betydelse genom arresteringen af amerikanska medborgare, som i England blifvit anklagade för högförräderi, enär de anslutit sig till den feniska rörelsen. Nästan alla de feniska cheferna äro american irishmen. Äfven om amerikanaren icke hyser sympathier för fenierna, stöter han sig likväl öfver, att Förenta Staternas medborgare arresteras i England. Under dessa förhållanden kan general Grants val till president blifva af stor betydelse för England. Om Förenta Staternas utrikesministers, Seward, diplomatiska verksamhet under förra året yttrar sig ,, New-York-Herald på följande sätt: Mr Seward har under åren efter det sednaste kriget varit nära nog lika verksam som under sjelfva kriget, men hans verksamhet har varit af långt behagligare slag. I stället för att beständigt behöfra göra energiska framställningar till europeiska regeringar mot deras inblandning i Förenta Staternas angelägenheter, har han nu med utomordentlig framgång arbetat på att utvidga dessa staters inflytande i alla trakter af jordklotet, samt att afsluta handels-, vänskapsoch förbundstraktater med alla de makter och nationer, med hvilka vi hittills icke stått i någon förbindelse. Resultaten af denna verksamhet, hvilken — som sagdt är — omfattar hela jordklotet, komma visserligen ofta fram till kongressen, men blifva icke destomindre obemärkta utaf en stor del af våra medborgare. närvarande ögonblick har Seward förelagt senaen till godkännande nya traktater med Japan, Sandwichsöarne, Madagaskar och Venezuela samt en traktat med konungen af Danmark. Den transatlantiska telegrafen har underrättat oss, att vår ambassadör i Kina står i begrepp att lemna Peking och begifra sig till Förenta Staterna i en särskild mission för kinesiska regeringen. Vi reta, itt vår utrikesminister i flera är sträfvat efter att illyägabringa en fördelaktigare handelstraktat med le kinesiska autoriteterna, och vi betvifla icke, att ambassadörens hemkomst är ett tecken till, att lessa sträfvanden blifvit krönta med framgång. Vi veta väl, att det gifves folk, som håna utrikesministerns verksamhet i jordens olika trakter för afslutande af traktater med länder, om hvilka man hittills knappt hört talas. Men vi betvifla cj, att lessa personer skulle blifva bra mycket klokare, om de gjorde sig besvär att lära känna dessa länler och ändamålet med traktaterna. För den framtida utvecklingen af Förenta Staternas makt, äro lessa traktater af största vigt. Amerikanaren bör ;j glömma, att detta land är bestämdt till framtins stormakt. Vi äro ännu unga och svaga i rhållande till hvad vi böra vara vid slutet af letta århundrade. Vid sidan af den ofantliga inre utvecklingen vilja vi skapa ett handelsvälde, som sträcker sig öfver alla oceaner och specielt betäc cer Stilla hafvet med skepp, långt talrikare än lem som segla på Atlantiska hafvet. Asiens miloner äro oss närmare än något annat handlande olk, och vi behöfva endast kasta en blick på karan för att skönja, att vi med dessa nationer måste sluta en närmare förbindelse än med något annat folk. Detsamma gäller om Sydamerikas mera befolkade länder samt om de många vigtiga öar, om ligga i Stilla hafvet. De kunna med tiden Ula blifva våra, hvad handeln angår, endast vi i ätt tid eftersträfva att erhålla dem. Och just mvarande tid är lämplig för dessa ansträngningar. Under loppet af sista året ha vårt namn och rykte sått vidt öfver jorden, och i länder, der man allrig förr hört oss omtalas, betraktar man oss med gsta intresse och uppmärksamhet. Att draga del häraf är icke blott en pligt, utan äfven en ;dvändighet. Sewards diplomati och förhandlinsar äro vidtomfattande, men vi tro, att man rätt nart skall märka verkningarne af dessa traktater.