Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 januari 1868, sida 2

de orientaliska angelägenheterna. Enligt nämnde korrespondent kan ställningen i Ryssland karakteriseras sålunda: A ena sidan står det moderata partiet, som tror, att de kristnas ställning kan betryggas utan något öppet anfall på Turkiet, och som hoppas sig framdeles kunna förmå de andra stormakterna att hålla sig neutrala med afseende på den orientaliska frågan. Detta skulle — efter partiets förmenande — kunna genomföras genom trenne medel: 1) en fast och bestämd hållning, hvarigenom Ryssland tillkännagifver, att det icke tål någon inblandning i Orientens angelägenheter; 2) en öfverenskommelse med Preussen och Italien, samt 3) ett löfte till England att gynna dess planer på Egypten. I värsta fall skulle denna politik leda till ett uppror af alla kristna i hela det osmaniska riket, och den turkiska styrelsen skulle då antingen öfvergå i andra händer eller undanträngas till Mindre Asien, der man skulle lemna den i fred. Å andra sidan står det radikala partiet, som hvarken tror på någon förändring i de orientaliska kristnas ställning under den nuvarande turkiska styrelsen, eller på de andra stormakternas neutralitet under en konflikt mellan Ryssland och Turkiet. Detta parti fordrar derföre en öppen strid för de orientaliska kristna. Furst Gortschakoff är en så bestämd motståndare till sistnämnde parti, att man anser troligt, det han skall afgå, i fall de radikalas program skulle segra, hvilket ingalunda anses omöjligt, enär partiet räknar många mäktiga anhängare bland kejsarens närmaste omgifningar. Ännu är emellertid ingenting afgjordt, men Ryssland synes så småningom blifva nödsakadt att uppgifva sin tillbakadragna ställning. Ett annat tidens tecken är den slaviska komite, som nu bildat sig, och som snart skall erhålla kejsarens godkännande. Undervisningsministern, grefve Tolstoy, skall blifva president i denna komitå, och den bekante slavophilen, akademikern Hilferding, en af hufvudledarne för det panslaviska partiet, vice president. Komiten skall genast organisera silialafdelningar öfver hela Ryssland. En annan vigtig nyhet är utsigten till en förändring i ryska pressen, hvarigenom hela varningssystemet skall bortfalla. GREKLAND. Om den nu slutade ministerkrisen i Athen heter det i en korrespondens derifrån till ,,Indep. belge: ,, Vi befinna ess i en politisk kris, som uppstått under det fullkomligaste lugn. Ehuru konungen efter sin återkomst gerna samtyckte till de politiska och administrativa steg, som tagits under hans frånvaro, ville han likväl icke binda sig, hvad sramtiden angick, utan förbehöll sig att moget öfvertänka hvad den allmänna politiska ställningen kräfde. Antingen han nu handlade efter egen ingifvelse, eller efter inverkan utifrån, kom han till det resultatet, att det vore klokast att följa en mindre skarpt prononcerad politik. Konseljpresidenten förklarade emellertid, att kabinettet icke kunde qvarstanna på vilkor, i hvilka det skulle ligga en förkastelsedom öfver de grundsatser, som det hittills följt, och som det icke kunde förneka, utan att skada landets intressen och afkyla de orthodoxa nationaliteternas sympathier för Grekland. Mot en så bestämd och tydlig förklaring fann konungen riktigast att ånyo öfverväga ställningen, hvarefter han för Comonduros tillkännagaf, att han, med fullt erkännande af dennes öppna och frimodiga förklaringar, icke hade för afsigt att företaga någon förändring i sakernas nuvarande skick, med mindre nödvändigheten af en förändring erkändes efter gemensam öfverenskommelse. Detta lika konstitutionella som patriotiska beslut af konungen mottogs med liflig tillfredsställelse. Som vi redan meddelat, bar likväl ett nytt kabinett efterträdt ministeren Comonduros. På julaftonen, konungens 23-åriga födelsedag, mottog han de vanliga lyckönskningarne at ministrarne, nationalförsamlingen, högre embetsmän och andra notabiliteter i Athen. Den unga drottningen visar mycken takt vid bildandet af sin hofstat. Så har det väckt allmänt godkännande, att en af presidentens i areopagen, Moraitini, döttrar blifvit hofdame, enär denna unga dame anses i hög grad vara förtjent af en sådan uppmärksamhet. AMERIKA. Såsom vi redan förut meddelat, innehålla nästan alla de sednaste berättelserna från Förenta Staterna, att general Grants val till presidenten Johnsons efterträdare är högst sannolikt, om icke alldeles afgjordt. Som motkandidat ämnar det radikala partiet uppställa Butler eller Charles Wade. Om betydelsen af Grants eventuella val med afseende på Förenta Staternas utrikespolitik yttrar sig en korrespondent från London sålunda: , Här i England följer man med mycken spänning sakernas j utveckling i Förenta Staterna, enär den icke kan blitva utan inflytande på våral1 egna förhållanden. Af särskildt intresse för engelsmän är att erfara, hvilka utsigter Grant har till presidentsvärdigheten. t Man vet från pålitlig källa, att Grant i 1 1 5 tillhör det parti i Förenta Staterna, som anser ett krig med England oundgängligt. Ett sådant krig betraktas i Förenta Staterna som en historisk nödvändighet afla samma slag, som det preussiskt-österrikiska kriget år 1866. Det sunda mennisko-I förståndet talar visserligen emot ett så-sd lant krig, enär begge nationerna icke sd endast äro törenade genom materiella inTessen, utan äfven med så många fränd-sj skapsband. Men det gifves i historien en vögre, hemlighetsfull inflytelse, som ärs starkare än alla materiella intressen. Må-If vända finnes det bland 10,000 amerikavare knappt en, som önskar krig med ingland, och i England finnes ingen enda, 8 om önskar krig med Förenta Staterna. krots allt detta gå vi likväl med sakta!f ;ch nästan omärkbara steg ett sådant sti rig till mötes. Likasom alla stora revoluioner och krig utgått ifrån en minoritet, å skola vi äfven blifva tvungna till krig ned Förenta Staterna genom några få ersoners inflytande. Grant är en sådan ersonlighet, som förenar stor försigtighet ned jernvilja. Intet parti har blifvit rätt 1 AD i. 1 1 77