Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 januari 1868, sida 2

————75—27— mening, låtsade skratta och sade: — Och ers durchlaucht för svarade hans arma tänder? — Jag lät icke ett så gynnsamt tillfälle gå mig ur hän derna att göra min furstliga makt gällande, det kan ni iit: på! Jag satte mig genast och nedskref ett plakat så lydande Vi Karl, med Guds nåde, herre öfver våra tjenare, hästar. hundar, m. m., göre vetterligt att ingen eger att röra en tand i-munnen på någon af dessa våra älskelige undersåter, vid straff af vår onåd och stränga repressalier. Karolus Dux Hannoveranum. Och med detta befallde jag honom skynda till kammarherren, innan det ljumma vattnet ännu hunnit kallna. Kunde jag göra det bättre, min käre grefve? — Svårligen, min prins, åtminstone icke i mitt tycke. — Jag skulle velat gifva hundra dukater för att kunnat se Rosenberg, då han mottog detta plakat! — Er lifliga inbillning torde hålla er skadelös för den förlusten, liksom jag till den står i förbindelse för den andel ni behagat tillskrifva mig i denna ganska roliga historia. — I sednare fallet åtminstone bedrager ni er fullkomligt, som ni af det vidare af historien skall erfara. Som ni påminner er lemnade vi den arme bonden på sin flykt. I sin obekantskap med slottets gångar och angelägen, som han naturligtvis var, att undkomma sina plågoandar, kom han inrusande i ett kabinett, der min fader hade en täte å täte med grefpinnan Platen. Öfverraskningen förmodar jag blef lika stor å alla sidor, men naturligtvis mest effektfull hos grefvinnan. Dåningar och nerfattacker följde på hvarandra. Folk tillkallades och fursten var rådlös. Då påminte sig någon af betjeningen hafva sett doktor Romann gått till kammarherren och skyndade dit att kalla honom till den liflösas hjelp. Han mottogs med den hemska berättelsen om en hel mordhistoria, då han, för att lugna den uppskakade fursten och den halfdöda grefvinnan, förklarade de sannolika anledningarne till den olycklige bondens otillbörliga intrång, hvarmed följde hela upptäckten af Rosenbergs missöde. Nu utbyttes grefvinnans nervösa lidanden mot ett högt gapskratt. Den skulle alltför